Regnstrimmiga fönster

 och feber, huvudvärk, halsont, lite illamående. Det började när jag kommit hem från intervjun och jag har bokat testtid på precis 24 h efter. Vill gärna hinna ta det innan helgen. 

Jag ringde mormor igår, första gången efter att morfar gick bort i måndags. Jag var lite rädd att hon skulle vara ledsen men inte. 65 år ihop och nu ensam svarar hon "Jo men det är bra!" när jag frågade lite försiktigt. Och så pratade hon om ditten och datten och vaccinationssprutan hon fått samma dag, korv till lunch och De hämtar väl alla grejer nu snart hoppas jag så jag får lite ordning här. Knappt ett ord om morfar, mer än att hon konstaterar att det är lite tomt. Jag kände mer för henne i det samtalet än jag gjort på länge. Uppriktigt sagt tycker jag inte särskilt mycket om min mormor men igår kände jag för henne. 


Idag ska jag inte söka något jobb. Det känns bra. Rekryteraren till jobbet Världens Bästa Chef gick till messade igårkväll, att hon pratat med dem och att de bestämt sig för att gå vidare med två mer erfarna kandidater. Det känns bra och klokt, jag hänger inte läpp för det. Samtidigt har jag, på hela taget, en bra magkänsla efter intervjun igår. Jag tyckte om dem, både chefen och HR-ansvarige. Jag gillade stämningen mellan dem, hjärtlig och antydan till högt i tak. Jag gillade chefens framtoning, kände att hon nog kan vara en Världens Bästa Chef, hon också. Det är f-n viktigt. 

För övrigt så har jag ju två jobb i rad skrivit min ansökan lite annorlunda. Båda gångerna har jag låtit en anekdot ta upp ganska stor plats. Helt olika anekdoter i de båda ansökningarna, men båda gångerna har jag återgett något jag gjort som jag varit stolt över och känt varit illustrativt för hur jag skulle ta mig an tjänsten ifråga.  I båda fallen har det visat sig att just de där anekdoterna gjort stort intryck. Rekryterande chef igår sa att den verkligen fångat hennes intresse, för den visade att jag har precis det tänket som hon är ute efter och att jag fattar att det är "ax till limpa" som gäller, att det inte är självklart för alla. Igår fick jag även fint cred från den HR-ansvarige för att jag tackat nej till team lead-rollen. Jag berättade om hur jag resonerat och han sa det tydde på stor personlig mognad. Tack och bock för det.