Tillbaka efter en fin men intensiv helg. Trädgårdsarbete hela lördagen, lånade släp av grannen och körde ett helt lass med kvistar, grannens rötter (som tack för släplånet) och inte mindre än två julgranar! Visst serru! Inte nog med att vi haft 2023 års julgran ståendes i ett hörn av trädgården, bakom gärdsgården mot skogen låg även 2022 års julgran! Det var LITE genant att komma till tippen med dem. Vi lastade snabbt av dem.
I söndags åkte Make och jag till sommarstugan för att stuva om lite. Det såg ut som kriget men kakelugnsmannen hade åtminstone varit generös med plasten. Man hade kunnat mörda någon där och komma undan med det. Målarna kommer inte att bli klara till nästa helg men jag har gett dem tydlig prioritering. Blev lite sur eftersom de inte beställt tapeten som har två veckors leveranstid. Hade "missat det" fast vi pratat om det specifikt vid flera tillfällen men jaja, det är ju ingen som dör.
Det var så fint på ön. Vi invigde Makes födelsedagspresent – en portabel Webergrill - nere vid havet, korv och alkoholfri öl till lunch i solen. Gräsmattan ett hav av små smörgula blommor och på fredag sjösätts de stora båtarna som nu skymmer havsutsikten för oss.
Äventyret är inne i någon mindre kris igen men skillnaden mot tidigare är att han inte ballar ur. Han berättar hur han känner, att han tycker att det är jobbigt, men han gör det på ett sansat sätt. Ibland kommer det ikapp honom, att vi bara ses och kn*llar när jag vill och hinner. Att det sedan är alla känslor där och då är lätt att glömma när man sitter ensam i sin lägenhet och tänker på vad man inte har. Jag förstår och respekterar det. Han har rätt till sina känslor.
2 kommentarer:
Vill minnas att hann tidigare var så nöjd med ert arrangemang. Att han för sitt liv inte ville ha nåt fast förhållande igen. Men det har ändrats, alltså?
Egentligen vill han nog inte det men samtidigt tror han att det alltid hade varit så perfekt som det är när vi ses. Lätt att lura hjärnan att man missar mer än man faktiskt gör, antar jag.
Skicka en kommentar