Påverkar dig att påverka mig

I veckan hade jag utvecklingssamtal med min chef. Förra året var jag lite sur på honom, tyckte att han var väl gnällig och hängde upp sig på småsaker plus att han enligt teamet är väldigt snål med goda omdömen. Senaste tiden, halvåret, tycker jag att han varit mycket bättre än tidigare på glada tillrop i vardagen och jag uppskattar det väldigt mycket, det är snudd på vad som motiverar mig mest i arbetet, när jag vet att chefen ser vad jag gör och uppskattar det. Är f ö övertygad om att de flesta människor funkar så. Får man beröm för det man gör bra vill man göra mer av det. Får man gnäll för det man inte gör bra tappar man bara motivationen och blir sur.

 

Nu har jag initierat ett psykologiskt experiment med chefen som labbråtta. Jag gav honom positiv feedback på att han ger mig positiv feedback (och slängde in min tes ovan, om att motivation, antydde att han kan använda det på teamet i stort) men tyngdpunkt på att han är duktig som ger positiv feedback. Det såg liksom ut som att han tog till sig det jag sa. Nu ska det bli väldigt spännande att se om han blir bättre på att ge övriga i teamet positiv feedback. Jag har berättat om min master plan för min närmaste kollega, hon har varit missnöjd just med frånvaron av glada tillrop så om det fungerar tror jag att hon kommer märka skillnad.

 

Hon hade f ö fått feedback på sitt samtal om att hon borde tagga ner lite på möten. Chefen upplever att vissa (läs: män) inte vågar säga sitt för att hon ofta är väldigt direkt. Grejen med henne är att hon inte lindar in saker och hon är som sagt väldigt 'direkt'. Inget pokerface alls och hon låter nog ofta mer konfrontativ än hon avser. Å andra sidan har hon i princip alltid rätt och hon tar aldrig någonsin illa vid sig om någon inte håller med men kräver att man i så fall kan argumentera för sin sak. Min (och chefens, det vet jag) uppfattning är att hennes bidrag i våra gemensamma diskussioner är ovärderligt, men vissa (män) tycker att det blir obekvämt när hon inte beter sig mjukt och feminint. Vansinnig på det kan man bli, och trött på chefen som antagligen inte tänkt så långt.

 

För några veckor sedan, direkt efter hennes utvecklingssamtal, satt hela teamet i två dagar för att arbeta fram vår strategi fram till 2028. Då reflekterade jag över att hon var ovanligt tyst, svarade enbart på tilltal. Då tolkade jag det som att hon inte alls höll med och liksom zoomat ut men efteråt fick jag alltså reda på att hon bestämt sig för att hålla tyst. Chefen hade också märkt av skillnaden och frågat henne efter mötet vad som var fel. Då blev hon arg och förklarade varför. Man hoppas att han lärt sig en läxa men hon håller i, är tyst på möten och de som chefen trodde skulle prata mer om hon inte tog kommandot är fortfarande lika tysta. Jag håller på henne, alla da'r i veckan.

 

På tal om det fick jag för ett tag sedan upp en ytlig men intressant i flödet, från Guardian: "How to win people over" – övertygande personer som delar sina tips. I princip handlar det om att först få människor att gilla en, sedan att få dem att lita på en. Ljug aldrig. Berätta en bra historia. Anpassa ditt beteende (min paradgren). Är man nyfiken kan man hitta inlägget på Guardians Instagram, publicerades 30 mars.

 

--- Förresten, utvecklingssamtalet gick väldigt bra, god stämning. Jag helnöjd med allt, chefen helnöjd med allt, högsta betyg och ömsesidigt axelklapp.