Vi kör norrut, mot Västerås, där vi ska möta upp vår kusin för att traditionsenligt tillbringa ett dygn tillsammans för att fira en jämn födelsedag. Tredje året på raken. Jag är född 83, kusinen 84, syrran 85. Kusinen och jag hade hört så mycket bra om Steam att vi bestämde oss för att åka dit, fast det var så många timmar i bilen för mig och syrran. Under vårt lunchåladd-stopp ser jag att Äventyret SMS:at, raljant och rasande på samma gång. ”Det här blir det sista du hör från mig” skriver han. Jag har tappat räkningen på hur många gånger han skrivit det senaste månaden.
Väl på the Steam i Västerås blev vi inte särskilt imponerade. Nästan hela stället kolmörkt, så pass att vi behövde använda mobilernas ficklampor för att hitta rätt rum och sedan för att sminka oss. Vår slot tid i spa:t var 2,5 timma, sedan blev alla utslängda. Vi var dessutom sena in p g a otur i trafiken mm. Tur att vi köpt till spa förmiddagen efter också. Dessutom hittills enda hotell jag bott på där man blev utslängd från frukosten när den stänger, fick inte ens sitta kvar och dricka upp kaffet. Stället bygger på slot tider. Lätt att planera - det förstår vi, men förtar en hel del av känslan.
Syrran sa att det känns som att man en labbråtta, att någon betraktar en för att se hur man tacklar olika situationer, som att behöva leta upp ett eluttag för att kunna göra en kopp kaffe (den snygga platsbyggda möbeln med kaffe/te-station, glas, minibar var ej utrustat med eluttag - den lilla detaljen) eller att handdukstorken inte går igång fast sladden sitter i väggen och man tryckt på knappen. Senare sa de i receptionen att alla handdukstorkar, på grund av en incident, kopplats ur men när vi kom tillbaka upp till rummet efter middagen hade den ändå gått igång, våra baddräkter torra och varma. Hela stället känns skumt, en blandning mellan spökhuset på Gröna Lund och halvhjärtad ambition till trendigt lyxhotell? Vi funderar på om det är så mörkt för att man inte ska se alla skavanker. Det är så många spår kvar av byggnadens tidigare liv, kanske blev det övermäktigt för dem att fixa allt så de löste saken genom att köra med minsta tänkbara belysning?
Dagen efter lämnar jag syrran i Norrköping, hon ska vidare till ett annat ställe, och kör själv söderut. Stannar till och träffar en av mina närmaste vänner som bor ungefär 1,5 från oss. Vi har knappt hörts på ett år men ändå som att ingen tid gått. Hon är den enda som vet att jag träffat någon, och nu har hon själv träffat en gift man som lever i en öppen relation men (som hon) valt att avsluta eftersom hon började känna för mycket och hon är förvirrad, får inte ihop sina känslor med normen, fast hans relation är långt mycket mer öppen än min och de närmast bott ihop de veckor hon inte haft barnen.
Jag säger att bara hon kan avgöra vad hon vill men antyder försiktigt att kärlek och relationer kan komma i olika skepnader och former. Allt måste inte nödvändigtvis pressas in i samma lilla ruta som (till synes) alla andra befinner sig i. Hon ser på mig med någon som lite klichéartat kan liknas vid en blandning mellan hopp och förtvivlan.
Tiden gick fort, jag kunde inte stanna så länge men vi ska ses snart igen.
Kom hem innan 22 fredag kväll och noterade att trots att Make varit hemma och haft både semester och barnfritt större delen av tiden såg det ut ungefär precis som när jag åkte. Det han inte diskat klart efter middagen i onsdags stod fortfarande på köksön, samma kattleksaker på samma ställe på golvet, alla köksstolar utdragna, ett par svarta herrstrumpor ihopkorvade under en av dem. Vattnet i Klong-vasen på soffbordet ser ut som gammal urin, ett mögligt blomblad i det. Han har haft fullt upp, säger han. Han har jobbat. Jag säger inget, tar istället några djupa andetag och tänker på min väns prydliga, välstädade radhus, där bara hon bor.
4 kommentarer:
1. Har inte heller varit speciellt imponerad av Steam, varken spa eller restauranger. Tror jag ätit där tre gånger på olika ställen och alltid fått kass service? Ändå rätt anmärkningsvärt.
2. Ignorera detta om du inte vill ha oombedda råd!! Jag tror enda sättet att få Äventyret att sluta är att sluta svara honom. Typ som man ger folk med en stalker rådet att göra - aldrig reagera på något. För det låter inte riktigt som han kan ta sig ur det här rent känslomässigt som det funkar just nu? För honom är all kontakt (positiv som negativ) bättre än ingen, för det är antagligen för smärtsamt. Han vill bara att du fortfarande ska vara känslomässigt engagerad i honom (så som han är med dig). Det stämmer också bra med att han reagerar värst när du är kall och saklig. För kall och saklig kan man vara när känslor saknas.
Slut på råd, håller på dig.
Här är man alltid välkommen med välmenande råd!
Anledningen till att jag fortfarande svarar när jag känner att jag ”måste” är för att jag är lite rädd för vad han gör om jag inte svarar. Han kan börja besvära Make, vilket jag är livrädd för att han ska göra, och om han verkligen ville jävlas hade han kunnat göra det, på olika sätt. Det känns som att så länge jag ändå svarar honom har jag viss kontroll. Det är något som hänger över mig, men det är åtminstone bara mellan honom och mig.
Tack för att du kommenterar 💕
Tack för recension av Steam! Det har legat på "att uppleva-listan" hos mig och bästisen sedan det öppnade. Men har faktiskt hört under åren flera som inte varit nöjda...det där med att man blir utkastad från frukosten har jag hört från flera - oskön känsla :D Så nu kanske den kan tas bort från vår lilla önskelista :)
Ja, lite beroende på hur långt man har dit och om man får ett bra pris så klart. Jag hade väl kunnat köra en timma max, och vi fick ett bra pris, 2500 kr för tre personer i delar rum, inkl pool club och helt okej middag så fine, men inte köra 2-3 timmar eller mer, inte värt.
Du, jag mejlade dig för kanske två veckor sedan men vet inte om det funkade?
Skicka en kommentar