Tillgångar och belastningar

Vi fick en HR-direktör för ungefär ett år sedan. Ett lyft. Hon som var högsta hönset på HR tidigare är en folkilsken surtant som uppenbart anser att HRs viktigaste uppdrag är att hålla personalen jävligt kort så att ingen får för sig något. Skulle tippa på att om hon fick välja ett uttryck att brodera på en kudde hade hon valt "Om man ger dem lillfingret tar de hela handen".  Själv kan jag tycka att ifall man generellt anser att människor är jobbiga ska man kanske inte jobba med HR men det är som det är. Å andra sidan kan jag förstå att hon säkert får hantera massor av skit, folk som inte beter sig som folk, då kanske man blir ilsken.

 

Företagsledningen har alltid ansett att ledarskap är synonymt med att hantera besvärliga medarbetare. Alltså har bara de som är chefer för kollektivarna fått ledarskapsutbildningar (vet ju varenda unge att tjänstemän gör de som blir tillsagda och kollektivarna är bråkstakar hela bunten – alltså bortkastat med ledarskapsutbildningar för tjänstemänschefer).  

 

Nåja, nya HR-direktören har andra tankar, guschelov. Bland annat att även de som leder tjänstemän kan bli bättre på det och det har hållits utbildningar med extern konsult. Nu fnissar vi gräsrötter åt de uppenbara lärdomarna som cheferna tagit till sig, hur annorlunda de beter sig, som över en natt. Min kollega Anna frågade sent i våras om jag märkt att vår chef börjat bete sig underligt. "Han kommer in, sätter sig sig och frågar hur det är! Tre gånger på en vecka! Han har väl aldrig någonsin frågat hur det är tidigare! Det måste vara den där utbildningen de satt på nyligen!" Och Marie tittade just in och berättade om hur pedagogiskt chefen svarat på ett mejl hon skrivit, om att hon tycker att en konflikt med en (annan) chef är jobbig. Vi utväxlar menande blickar och säger att de där utbildningarna gett resultat.  Dessutom har tydligen sura HR-tanten blivit mycket trevligare, åtminstone ler hon oftare och har börjat nudda ens arm när hon pratar med en och allt, sa Marie. Hon har också gått utbildning.

 

Ja, vi fnissar lite men vi tycker att det är bra. Alla måste ju börja någonstans.