Äventyret har testat något nytt och, får man ge honom, kreativt, nämligen AI! Måste säga att det är ett rätt spännande grepp, han har matat in SMS och en del grundläggande information och sedan chattat med (antar jag) ChatGPT om oss,. Resultatet har han delat med mig i mejlform och säger själv att han förstår bättre nu, nu när AI har förklarat för honom varför det blivit som det blivit. Jag märker ju på svaren lite vad berättat för AI men visst har den sina poänger och det är på något luddigt sätt lugnande att en tredje, relativt objektiv part sammanfattar och förklarar hans och mina olikheter och hur det blir en 'konflikt' mellan oss, på ett icke-konfrontativt sätt. Inte så att jag skriver under på allt, men bitvis är den ganska spot on och ger en vag känsla av upprättelse. Det var ju det jag försökte säga.
I helgen ska jag träffa Seglaren igen. Han är en behaglig motvikt till Äventyret. Lättsamt engagerad, kommunikativ vid behov men inte bara-för-att, visar hittills inga som helst tendenser att överanalysera eller krångla till något i onödan. Faktiskt inte att analysera relationen eller krångla till något öht, guschelov. Även att Seglaren lever ensam och, i likhet med Äventyret, inte verkar ha något nämnvärt socialt liv utanför jobbet, så är det ändå som att hans liv innehåller så mycket mer än Äventyrets och jag tror att det är därför han inte är lika krävande. Han pysslar med båten, snickrar, mekar med motorer, tampas med stenbumlingar, jobbar i skogen, hugger ved (vintertid värmer han huset nästan uteslutande med ved och hugger alla kubik helt för egen maskin, ingen klyv där inte.) Jag är guldkanten på hans tillvaro, liksom han är på min - varken mer eller mindre åt något håll. Det är så man vill ha det och jag hoppas att det kan få fortsätta så.
Om knappt två veckor börjar Make sitt nya jobb och kommer vara i norr i princip hela september. Idag lämnar han in dator, telefon och nycklar till sitt gamla jobb, fast han inte varit anställd sedan sista juni. Han har dragit på det, har inte velat släppa taget och var egentligen motvillig till att ens nu lämna in datorn. Jag kanske ska ha kvar den lite till, om det skulle vara något. Till slut fick jag säga till på skarpen, och sockrade med löfte om skaldjur och Veuve Clicquot på fredag, för att fira att han inte längre kommer ha två jobb.
F ö, på tal om, det är något rörande med folk som säger "riktig champagne", som att det finns fejk- och äkta. Blev påmind om det i helgen när kusinen utbrast "Nämen, det är ju riktig champagne!" när syrran bjöd på en flaska Bonnet som hon fått i present. Även medhavt bubbel och chips är tradition på våra utflykter. Vi är trots allt smålänningar, av födsel och ohejdad vana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar