När man vaknar mitt i natten av att man INTE har asont i brösten och sedan har svårt att somna om, just därför.
Idag kan mycket väl bli dagen jag slutar med kaffe. Så osugen att jag inte ens vill smutta lite för syns skull. Överväger att hälla te i kaffekoppen, ingen som skulle märka det men de märker om jag - som alltid dricker kaffe på frukostrasten - plötsligt dricker te (ur stora temuggen) istället. Känner mig illamående men det är okej. Är så tacksam om jag slipper kaskadkräkas i en månad som förra gången. Lite illamående är ingenting.
När jag var skengravid i höstas mådde jag inte illa alls och var så tacksam över det. I efterhand insåg jag att det var för att hcg-nivåerna vände neråt ganska tidigt pga att det inte fanns något foster, så därför är det nästan lite skönt att må illa nu. Jag vet att det egentligen inte är någon garanti, men det känns ändå som ett steg närmare.
(Rätt anmärkningsvärt ändå, hur lång tid det tar för hcg-hormornerna att lämna kroppen. Jag testade positivt 27 september och 20 oktober konstaterade de att det inte fanns något foster. Då visade jag fortfarande svagt positivt resultat på gravtestet men det måste ju ha varit på väg ner under hela den tiden jag trodde att jag var gravid. Nu i januari när jag var hos läkaren tog de blodprover och då hade jag fortfarande hcg i kroppen, fast mycket låga nivåer.)
Började med Lutinus igår. Ångrar att jag inte gjorde det från början. Om det skiter sig nu kommer det kännas som mitt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar