Man vill ju inte skrika vargen kommer men ajajaj så ont jag haft i eftermiddag. Det började 13.15 när jag gick för att hämta Son på föris och höll på att inte komma därifrån sedan, för det gjorde så ont. En annan mamma såg att jag hade tårar i ögonen och att jag var helt borta men jag intalade mig att det bara var sammandragningar. Så här en dryg timma senare har det lugnat ner sig så det kanske var falskt alarm.
Nästan lite komiskt att där stod jag, halvt framåtböjd och väste med ostadig röst att mamma inte kan för mamma mår inte bra och Son skrikgråter så tårarna rinner och ska absolut bli puttad på gungan. Så var det inte förra gången jag hade värkar. De har noll empati ibland, de små liven.
Förresten är mitt mentala due date idag. Det har jag sagt hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar