Fortfarande ingen bebis. Jag tror att det började så smått i söndags men sedan dess: Inget.
Jag känner mig rätt urvriden. Son går sina 15 h/vecka på dagis och de där timmarna är en välsignelse, för oss båda. Mat är en utmaning. Jag har noll aptit, skulle helst bara leva på mackor och frukt om jag fick välja men Make är Superpappa även till ofödda barn tydligen, han tjatar på mig hela tiden, tycker jag äter för dåligt. Tanken på mat gör mig illamående. Jag vill bara ligga ner.
Det vore skönt om det kunde sätta igång. Går det hela vägen till due date (8 november) kommer jag bli tokig. Att gå över är inte ens ett alternativ. Jag känner fortfarande typ ingenting för bebisen men är fortfarande inte bekymrad över det. Känslorna kommer när bebis kommer, det vet jag.
1 kommentar:
Maila mig please: amanda.hellberg@gmail.com
Skicka en kommentar