Mörk måndag efter svart helg

 Måndag efter den svarta helgen. Glad att slippa den där matta känslan inombords man (jag) får när jag spontanhandlat för mycket. 

Men jag är matt på andra sätt. Make och jag hade ett bra och fint men utmattande och känslosamt samtal igår. Jag hade svårt att somna inatt, tankarna snurrade. Idag känner jag mig lite manglad. Trött i ögonen och trött i själen men på ett vackert sätt. Lite vemodigt. Som när något ställts på sin spets och man valt rätt men samtidigt försakat något annat.

Något som är väldigt viktigt för mig, för att jag ska må bra, hänger just nu på en tunn tunn tråd, om ens det. Jag är på väg att förlora det viktigaste andningshål jag haft, det ställe där jag kunnat släppa fram en annars undantryckt sida av mig själv. Jag har många gånger önskat att jag kunde skriva om det här men det går inte, det är för känsligt. Det är i alla fall ingen tveksam om att jag vet vad jag väljer. Skiter det här sig får jag väl hitta ett nytt andningshål, även att det känns lite tungt och mörkt just nu.