Rövdagar och ljusningar

Igår var f ö en riktig rövdag men som så många redan upptäckt: Det blir lite mindre rövigt om man pyntar och gör fint hemma. Ingen slump att så många fått upp adventsstjärnor och ljusstakar redan. Jag dömer ingen men just det håller vi på någon vecka till, inte minst för att Make är rabiat traditionell när det kommer till sådant. Däremot har jag pimpat verandan, köpte allt jag inte redan hade hemma på ICA Maxi (Win!) och tänker sätta upp ljusslingor i trädgården vilken dag som helst. Även det tycker han är för tidigt, men får vackert tugga i sig.

Igår beställde jag två metallringar som jag ska göra kransar av. Frågade Munter om hon vill ha krans-workshop med mig utomhus till helgen. Hon verkade sugen och vi behöver båda något trevligt att se fram emot. Jag har fått lov av grannarna att nalla från deras nyponbuskar. Kommer samla material i skogen och kanske komplettera med något från torget. Nybörjare på kransar är jag, men det man inte har i huvudet får man ha i Pinterest, som ordspråket lyder. Och Munter har pysslat lite med sådant tidigare, hennes mamma är riktigt duktig. 

Nu när jag, rövdagarna till trots, tagit mig ut det här negg-träsket jag suttit fast i så länge inser jag hur mycket jag uppskattar Munter. Jo, hon är lite Ior, men en så genomsnäll, lojal, pålitlig och tillgiven kompis hon är! Jag har inte gett henne tillräckligt mycket cred för det. Även att jag lyckats få upp mig själv på rätt väg när det kommer till relationen med Make är jag stolt över, utan att det behövde bli någon uppslitande urladdning. Vi är tillbaka där vi vill vara, generösa, tålmodiga och respektfulla mot varandra. Jag mot honom, det var aldrig ett issue att han inte var det mot mig. Jag är lycklig, nöjd, tillfreds. Det som saknas saknas fortfarande, men jag är okej med det, så länge allt det andra är bra.