Mot ett nytt liv frågetecken

Igår hade Make ett av de viktigaste telefonsamtalen någonsin, tror jag. Telefonmöte, snarare, med sin pappa, syster och en "rådgivare" kan man säga. Det killar i magen, livet är kanske på väg att ta en ny vändning. Jag älskar när livet tar en ny vändning, jag får en kick av det. Är inte så mycket för att i detalj analysera vad det betyder, gillar bara när det händer något och till och med när ganska dåliga saker hänt, som att man fått reda på att ens arbetsplats ska läggas ner och alla blir uppsagda har jag tagit emot beskedet med ett pirr i magen och av hänsyn till kollegor försökt se allvarlig ut när jag innerst inne redan ryckt på axlarna och gått vidare mentalt. Japp, jag är onormal. Jag säger till Make att vi kör. Jag är taggad. Vi löser det även att det innebär att han halvt om halvt behöver pendla till Norrland för flytta (dit) är inget alternativ, inte för någon av oss. Jag hade t o m gillat att vara själv med barnen några dagar varannan vecka eller så och om min inkomst är skitsamma, vilket den hade blivit i sammnahanget, kan man möblera livet optimalt, jobba så mycket man vill, inte så mycket man behöver - en lyx att vara ödmjuk inför naturligtvis.

För en vecka sedan fanns inte de här tankarna alls, men nu när allt, genom en bisats i ett sms, ställts på sin spets är riktningen glasklar och om allt faller på plats förändras livet. I så fall hoppar Make av sin nuvarande bana, hundåren vi precis tagit oss igenom kommer att ha varit helt bortkastade (ja, faktiskt) men jag säger att det inte är något att hänga läpp över eller ångra. Man fattar sina beslut baserat på de förutsättningar man har och ingen vet vad som händer i framtiden. Vi fattade rätt beslut baserat på vad vi visste då.