Två veckor kvar på jobbet! Phu! Det känns overkligt och en smula pirrigt. Inte ett dugg läskigt, faktiskt. När jag pluggade hade jag säkert minst 10 olika konsultjobb och det sitter som kvar, det är inte så stor grej för mig att byta jobb, att komma till en ny arbetsplats. Vad som däremot känns som en rätt stor grej är att börja lämna hemmet och vara på jobbet. Jag tror inte att de på nya jobbet kört genomgående hemma-jobb senaste året utan saxat lite. Jag räknar kallt med att behöva vara på plats tills jag är tillräckligt varm i kläderna för att vara självgående nog att jobba hemifrån.
På jobbet är avslut både nära och avlägset. Jag slits mellan att bekymra mig för hur det ska gå från mina kollegor och att gotta mig lite åt att allt som kommer bli jobbigt i framtiden (här) inte blir min huvudvärk.
En tredje, ännu mer luddig dimension är det där med Makes familjejox. Det svävar över oss, vi vet att det förr eller senare sannolikt kommer påverka vår privatekonomi ungefär som en årlig trissvinst. När första pengen trillar ner i vår ficka vet vi inte, om ett år eller om sju (beror på snäll svärfar är med villkoren), men när det händer ser jag inte att jag kommer fortsätta jobba as-we-know-it. Det är lite konstigt att ha det i bakhuvudet.
Jag skulle vilja få en befintlig idéell second hand att lägga till förädling som verksamhet. Då skulle frivilliga som gillar att fixa och dona träffas tillsammans och göra det. Det hade blivit en social verksamhet, en träffpunkt lika mycket som en business då man snabbare kan omsätta skänkta möbler och andra artiklar som annars inte varit särskilt heta, till ett högre pris än man annars fått ut. Så fantastikt det vore att attrahera olika generationer till ett sådant projekt, allt från designintresserade tonåringar till medelålders mammor som vill bli bättre på att snickra typ (hej hej) till tanter och farbröder som är hejare på slip- och/eller symaskiner. Gott och blandat mellan ursprung och åldrar. Kaffe, prat och hembakt på det. Så jädra kul det varit att få bygga upp och driva. Det är mitt drömjobb.
4 kommentarer:
Det låter helt fantastiskt Lohe! Lova att du startar nåt sånt, du förstår så mycket gott det skulle göra på så många plan.
Jag drömmer ibland om en sån där 25k i månaden i 25 år just för att kunna göra nåt bra för skojs skull och utan att det behöver vara vinstbringande.
Tack! Ja, jag skulle verkligen vilja göra det. Vi håller tummarna att det kan bli inom en överskådlig framtid i alla fall!
25 000/mån i 25 år måste vara det bästa som kan hända en människa (ekonomiskt). En fantasisumma rakt ner i knät, ja, nä, det hade man ju inte tackat nej till men jag tror att man mår så mycket bättre av att portionera ut det. Man blir ju faktiskt inte lyckligare av pengar i sig, men däremot av ett friare liv som man kan fylla med sådant man tycker är meningsfullt :-)
Har du läst Håkan Nessers "Historien om herr Roos"? Kom att tänka på den nu.
Nej det har jag inte. Ska kolla upp den, har precis i dagarna lyckats läsa min första bok på ett par år. Huvudet har inte varit med mig, men nu läste jag "Jag kan ha fel" av Björn Natthiko.
"Jag kan ha fel"? Nä, det låter inte som något för mig, kan inte alls relatera till den titeln. HAAAAHAHAHA! ;-)
Jag absolut älskar Nessers böcker om Gunnar Barbarotti. Det är fem stycken, tror jag och Berättelse om Herr Roos är en av dem. De är helt underbara!
Skicka en kommentar