* I fredags hade jag världens besvär med att skicka påsk-paket till syrran och hennes barn. Det strulade när jag skulle lämna in till DHL-ombudet, de hittade inte min betalda sändning på QR-koden jag sparat och mejlet med bekräftelsen hade inte kommit fram. Jaja, orutinerat av mig. Jag såg 300 spänn ner i avloppet och lade 20 minuter på att prata med deras kundtjänst innan jag gav upp och körde till terminalen istället, på vinst och förlust. Där funkade det direkt.
* Senare på kvällen messade mamma att syrran bestämt sig för att komma hem på tisdag. Det blir ny lock down där, husarrest för samtliga fr o m måndag, så hon tar barnen och kommer hit. Jag är glad, trodde inte jag skulle få se dem förrän till hösten och syrran har verkat så trött och håglös ett tag nu. Apatisk nästan. Hon som är en av de hårdaste tuffaste jag vet.
* I söndags åkte Make och jag på dagspa på vårt favoritställe, en timma bort. Vi låg på en såndär dubbel"säng" och pratade om... koncernstrukturer. Romantiskt? Mja, men det är ett gemensamt intresse vi har, hehe. Nä men skämt åsido (fast inte), så sa jag till Make att framöver, när vi har frågor vi behöver fundera på och vrida och vända på ska vi åka dit. Man tänker så bra där. I alla fall tills tills man slumrar till, av värmen och vattenljudet. När vi är där brukar jag ha föresatsen att inte distrahera mig med något. Ingen telefon, ingen bok. Bara blicken ut mot sjön.
* Jag såg den här bilden (med mamman och sonen) i lördags och har inte kunnat släppa den. Hela bildserien berörde mig något alldeles särskilt. Jag är ändå ingen hästmänniska trots att jag ridit i många år. Kom att tänka på senast vi var i Frankrike, sommaren 2019. Lilltjompan vaknade alldeles för tidigt en morgon så hon och jag var nere på stranden redan klockan 8. Vid det rycket kommer de lokala gamlingarna för att bada, innan cirkusen drar igång och en man körde sin fru i rullstol så långt det gick i sanden, sedan lyfte han upp henne och bar henne som ett barn ner i havet så att hon fick bada. Det syntes att hon inte hade långt kvar och jag tänkte ofta på dem efter det men det var ett tag sedan nu. Hästbilderna påminde mig.
2 kommentarer:
Jag har sett en video om den där hästen på Facebook. Han är fantastisk och skänker så mycket glädje och tröst. Det är en förklädd ängel, tror jag😊
Var bor din syster?
Ja, han ser nästan överjordisk ut. Magisk. Tänk att en häst kan ha en sådan utstrålning.
Hon bor i Rom. Röd zon i nästan hela Italien igen nu :-/
Skicka en kommentar