Jag tackade definitivt nej till kryssningen. Inget lätt beslut men det kändes mer rätt att tacka nej än att följa med. Det är inte alltid magkänslan kan hjälpa en i besluten men den här gången var det egentligen ingen tvekan. Det tog inte många dygn innan jag började fantisera om att göra något annat än att jobba de (nästan) två veckorna familjen är borta. Vid fikabordet pratade vi om att bila mellan vingårdarna i Europa. Förra veckan såg jag på Insta att Jennie Walldén varit i Deauville i Normandie. Jag har ju drömt om att åka till norra Frankrike länge. Kanske är det i sommar jag ska göra det men vill inte åka själv.
Slängde iväg ett mess till min kusin, inledde med att säga att jag är 99 procent övertygad om att hon skulle avböja men frågar ändå om hon vill hänga med en klimatvänlig(are) resa söderut i början av juli… Hon sa inte nej, hon sa kanske.
Nu har jag Normandie i bakhuvudet. Antingen tåg dit och bara njuta av livet i Deauville (eller någon annanstans), alternativt (hellre) köra elbil dit. Åka runt. Fylla bilen med vin. Tänk om man kunde plocka upp min syster någonstans på vägen. Smidigt för henne att ta sig till Paris. Vi tre. Vilken dröm det hade varit!
1 kommentar:
Wow! Kör!
Skicka en kommentar