Jag behöver bestämma mig tills imorgon om kryssningen eller ej. Jag vill resa med min familj, vill träffa makes syskon med familjer. Vill (enligt nedan) INTE åka på kryssning. Så himla svårt beslut men om det känns fel i magen är kanske beslutet fattat redan? Jag vill göra sådant jag kan stå för.
Sa till Make idag att om förra kryssningen varit världens grej, något jag verkligen uppskattade, hade jag kanske kunnat leva med mitt dåliga samvete, men det var en tämligen medioker upplevelse för min del. Barnen älskade det, men jag kände att jag precis lika gärna kunnat vara utan det. En tredje faktor som antagligen påverkar beslutet.
Den här helgen är Make i norr på konferens med sin syster. Lills bästis sover över, en tämligen spontan men lyckad grej. Det hade kört ihop sig för dem och jag är glad att hon frågade. Fint när man kan hjälpas åt.
Jag har bäddat rent med nymanglade lakan, längtar efter en varm dusch och sedan krypa ner. Sov illa inatt behöver en tidig kväll.
6 kommentarer:
Jag hade liknande tankegångar och tvivel en gång. Jag tog ett beslut baserat på vad Jag verkligen ville och kände var rätt,och det blev SÅ bra! Bättre än jag kunde föreställa mig! https://tovetankar.blogspot.com/2022/10/tre-saker-en-helg.html?m=0
Supersvårt. Kan du motivera för dig själv att barnen verkar tycka det är toppen, att ni får minnen tillsammans från detta?
Nej, kanske en lite för naiv tanke i ditt beslut, hoppas jag (som barnfri och inte kan svara från egen erfarenhet) inte uttryckte mig fult eller klumpigt.
Sen du skrev första inlägget har jag tänkt jättemycket på hur jag ska kunna lägga fram det här med kryssningar för mina svärföräldrar... De är på en just nu, och det är inte den första.. kanske snarare nånstans runt den åttonde. De älskar formatet (uppenbarligen) och så, men de är också (tro det eller ej) ganska miljömedvetna, eller vill vara det iallafall, och har nog aldrig reflekterat i de banorna.
Tips?
Jag vill ju liksom inte slå dom i ansiktet med miljöbovshandsken, men gärna försiktigt pilla upp ögonlocken..
Tack för lästipset!
Jag tror ju att om man nu känner vad som är rätt så är det vad man ska gå på och jag har nu helt tackat nej till att följa med.
Jag hade kunnat välja den enkla vägen (att följa med) av en rad anledningar men det är just att det känns fel som gör att jag tackade nej. Det är just att inte följa med min familj som känns mest tungt 😕
Vet inte, jättesvårt. Man vill ju helst vara en sådan som inte shame:ar utan föregår bättre exempel. Många människor har ju en fantastisk förmåga att rationalisera sådant de egentligen vet är fel, komma på en anledning till varför just de ska göra den här grejen just nu. ”Ja, men…”
Eller klassikern: ”Båten ska ju ändå gå…”
Skicka en kommentar