Mycket tissel och tassel på jobbet idag. Vår helt inkompetente supply chain-chef har fått gå. Han är en sådan som har ett imponerande CV bortsett från den detaljen att han inte varit längre än runt 1,5 år någonstans, antagligen för att det är ungefär så lång tid det tar innan det börjar bränna för mycket under fötterna. Första året kan man komma undan med att man är ny på jobbet men sedan börjar det ställas krav, bli jobbigt, man känner 'det här var nog inte rätt för mig', söker något annat och slutar efter ytterligare ett halvår.
Vi gick och räknade kallt med att han skulle göra samma här, men så stod det klart att han fått köpa in sig på en aktiepost och då insåg vi att han aldrig skulle säga upp sig. Det är en ganska god prognos på aktiernas värdeutveckling och att säga upp sig frivilligt är att avstå från ett gäng miljoner om några år. Jag var riktigt deppig att någon som är så kass som han får köpa in sig bara för att han blivit rekryterad till en chefsposition – och att han är en man i 50-årsåldern som rekryterades av två män i 50-årsåldern, vilket antagligen var till hans fördel.
Men idag fick vi alltså reda på att han slutade igår, samma dag som han berättade för sin avdelning. Jag tycker att det hedrar min arbetsgivare, att man tar konsekvensen av en felrekrytering, även att det är obekvämt och knöligt och säkert dyrt. Många andra ställen jag jobbat där man låtit motsvarande hållas och hoppas att de ska hitta något annat på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar