I en dröm nyligen berättade jag för någon att ett starkt barndomsminne är att när min mormor och morfar kom på besök ringde de aldrig på, de öppnade dörren och mormor ropade alltid till mamma "Har du plats i frysen?"
Inte en så konstig fråga som man kan tro. Morfar jagade, mormor kom ofta med dubbla plastpåsar innehållande djupfrysta mörka köttbitar. Självhäftande etiketter med hennes eleganta skrivstil. Älgstek, plus ett årtal. Minns att mamma alltid blev glad, förstod det inte då. Kött liksom. Vem bryr sig.
Har inte kunnat sluta tänka på det där. Det känns väldigt bekant, "Har du plats i frysen?" men jag är inte helt hundra på att jag minns det. Var det något min hjärna kokade ihop i drömmen? Jag tror inte det och om inte, så märkligt att det lilla minnesfragmentet legat latent i min hjärna i 35 år för att plötsligt bubbla upp i en dröm under mitt 42:a levnadsår - dessutom presenterat som starkt barndomsminne.
2 kommentarer:
Det var en otroligt vanligt förekommande fråga mellan vuxna i min barndom också. Älgkött, ibland även ren- eller nötkött, men oftast älg. Lingon och ibland även blåbär eller hallon. Ibland fisk.
Har du plats i frysen?
En grundläggande fråga eftersom man annars ju inte kunde ta emot. En gåva till den som har plats i frysen blir ett problem att lösa till den som inte har det.
Några av de sårigaste och mest långdragna konflikterna mellan min mamma och min farmor fick bensin på elden av att farmor frågade min pappa om vi hade plats i frysen, och säkert på ett sätt som inte lät sig sägas emot heller (nog har ni plats i frysen!) och så lovade pappa att vi kunde ta kött och fisk utan att kolla med mamma, vilket såklart famor förutsett.
En fråga som rymmer otroligt många minnen. Mitt undermedvetna hälsar tillbaka.
Jag får nästan lite gåshud av att ditt undermedvetna relaterar.
Man blir ju lite nyfiken på den där konflikten. Du får skriva ett inlägg om det någon gång, om du vill!
Skicka en kommentar