Tillbaka på en deppig arbetsplats. Igår på morgonen var det ungefär 15 stycken som fick veta att de förlorar jobbet och kl 13 hade de stort infomöte. Hur organisationen kommer se ut vet vi inte än, och vi vet inte namnet på alla som blir av med jobbet, men min namne på hållbarhet är en av dem och jag är lite chockad över det, trodde att hon om någon satt säkert men när 50 procent av hållbarhetsavdelningen försvinner visar det hur företaget prioriterar. En annan är receptionisten som redan från början sa att hon trodde att hon skulle ryka. Hon fick en lång, lång kram idag på morgonen. Vad det verkar blir Martin kvar.
Marie och jag satt på hennes kontor och pratade när chefen stack in huvudet. Vi sa att vi pratade om gårdagen och så himla tråkigt men han viftade i princip bort det. ”Jaja, men det är så det är. Nu blickar vi framåt.” Tydligt: Sitt inte här och deppa! Marie sa att igår var det sagt att alla chefer skulle ha samtal med sina team för att fånga upp dem men chefen bjöd inte in till något. Vet inte om han är rädd för vad som händer om folk tillåts visa känslor eller om han bara tycker att det är trams, men jag blir besviken på honom, att han inte förmår visa mer empati och inte känner något som helst ägandeskap för hur hans team mår. Efter varsel-informationen var han också helt frånvarande. Till mig sa han att ingen tagit initiativ till att prata med honom (som att ingen verkar ha behov av att prata) men å andra sidan kanske det borde vara han som tog initiativ till att prata med oss.
Konstig tajming att vi ska ha teamaktivitet hos mig ikväll. Femkamp och grilla hamburgare. Det bestämdes långt innan vi visste något om det här men nu är det bara att tuta och köra och se till att alla är på bra humör. Det blir dessutom avtackning för PNG och David som slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar