I fredags kallade chefen till information för teamet på kort varsel. PNG ska sluta. Överlämningen började idag kl 8 och så snart den är klar ska hon få lämna. Hon har blivit utköpt så detta är inte del av varslet men (hade hon sagt till Anna) om hon inte accepterat utköpet hade hon kanske ändå fått sluta, bara med sämre villkor.
Vi är överens om att vara riktigt, riktigt snälla med henne tills hon slutar. I morse när jag såg henne sa hon att hon mår skit och då fick hon en rejäl kram och jag sa ”tråkigt att du ska sluta”, det bara kom, jag som har så svårt för att säga något jag inte menar men det kändes tillräckligt äkta i stunden, det är ju tråkigt (för henne). I fredags eftermiddag hade hon suttit på Annas rum i en och en halv timma, till 17.15, och pratat. Det är andra grejer som hänt i hennes liv också, flera smällar på raken. En olycka kommer sällan ensam. Ingen kommer sakna henne men på ett mänskligt plan känner vi naturligtvis starkt med henne. Nu ska hon sälja lägenheten och flytta från stan, bo i sin sommarstuga tills hon hittar ett annat jobb och det blir inte här.
Ett mysterium: Mitt favoritbälte är spårlöst försvunnet. Förra söndagen, strax innan mega-bråket, hade jag det. Jag hade tagit av det i soffan men när jag skulle lägga mig tänkte jag ”lika bra att jag tar med det här upp så jag har det imorgon bitti”. Nästa grej jag minns är att jag blev sur på Make för en skitgrej, och att han exploderade för att jag blev sur över en skitgrej. Sedan dess är bältet borta och jag saknar det nästan varje dag. Jag har letat på alla ställen jag kan komma på men utan framgång. Obegripligt.
Jag har börjat träna vilket inte första gången men det är första gången med PT (har förköpt fem tillfällen). PTn är en liten sparvliknande man med flygigt hår och förstärkta strumpor. Hans grej är löpning, tror jag, verkar tycka att maskiner är ett jävla trams så hela mitt program är med fria vikter. Det var inte det jag tänkt, men det blir säkert bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar