Fast jag påverkas minimalt själv börjar det här med uppsägningarna kännas även för mig. En projektledare, han som är hela företagets lillebror, fick besked om att han förlorar jobbet, fast han har en kollega som gör precis samma sak och anställdes långt senare. Företaget har använt ett av sina tre ’undantag’ för att peta honom och spara henne. Ingen förstår varför. De som arbetat med henne säger att alla hennes projekt är katastrof, hon sabbar relationer på löpande band. Om hon varit fantastisk och han kass hade man förstått. Däremot håller hon hög profil, är bra på att synas i externa sammanhang och postar massor av fjäskiga inlägg på LinkedIn om hur tacksam hon är över att ha sitt drömjobb på ett så fantastiskt företag #gratitude
AI-genererade, säger de som orkar läsa och förstår sig på. Vi undrar om det är därför hon får vara kvar. Idag sprang jag på han som blir petad, frågade om han ville ha en kram. Det ville han, vi stod med armarna om varandra långt mycket längre än vad som är brukligt på en arbetsplats men han behövde det, jag kände hur han darrade. Likblek, ansträngd röst, mår skit, befogat arg, ledsen och besviken.
Gårdagskvällen hos mig blev succé. Käpphästhoppning, rånarbowling, luftgevär mm. Jag skrattade så jag var tvungen att stå med benen korsade. Vi pratade inte alls om några uppsägningar, PNG blev så glad för örhängena vi valt ut och för kortet jag skrivit (ja, jag kände mig falsk men det var värt det) att hon började storgråta men jag är bra på sånt, blir inte obekväm, 70 procent medkänsla, 30 humor. Resten av sällskapet andades ut när hon fnissade mellan tårarna och snart skrattade vi åt något annat. Lite senare, när jag stod i köket och skivade tomat till hamburgarna kom chefen in och gav mig en spontan från-sidan-kram och sa tack, uppenbart lättad att det blev bra och att han slapp befatta sig med varken avskedstal eller tårar. Han berättade att PNG hade flippat på lunchen igår, hållit låda om alla dåliga beslut företaget fattat och då bestämde chefen att måttet var rågat, så hon jobbar sin sista dag imorgon.
På söndag ska jag träffa Seglaren. Det är en månad sedan nu och behovet av extra allt känns i hela kroppen. Tänker oproportionerligt mycket på små knappar mellan hans varsamma fingertoppar och ett allt annat än varsamt grepp om mitt nackhår. Jag vill ha alla tänkbara ytterligheter på en gång, så hett att de smälter ihop. Han kommer förbereda en lämplig repstump för mig att fläta in i håret. Att använda mitt hår i lekarna har vi pratat om länge men hittills har det inte blivit av. Nytt för i helgen är en snygg axelbandslös bh, de vanliga går inte att få av helt när ens händer är bundna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar