Man piggar upp sig

 En onsdag som började ganska uselt med att jag var ill-ilsk på Make som jag tyckte betett sig som en jädra mansgris på morgonen. Var sur fram till lunch, kunde knappt koncentera mig på jobbet och städade/torkade ur några kökslådor istället. Var ilsk över att han, såvitt jag kan minnas, inte torkat ur en enda kökslåda sedan vi köpte huset (och köket) för snart sju år sedan.

Vid lunch ringde han och sa förlåt (eftersom jag skrivit ett argt mejl där det med all önskvärd tydlighet framgick att jag tyckte att han betett sig som en mansgris) och det visade sig att han inte alls menat så som jag uppfattade saken. Nänä. Okejdå. Visst. Jag känner att jag behöver återupprätta mig själv. Jag luktar tantsvett (misstänker att det är min deo som börjar lukta efter några timmar för jag är snustorr i armhålorna men ändå stinker jag?), duschar och tvättar håret vilket var mer än välbehövligt. Fönar, duttar på BB-kräm, contourar lite och sminkar mig. Tar på en helt okej klänning och stumpbyxor. Döljer hjälpligt kablarna till ljusslingorna jag satte upp över uteplatsen igår, Får både svindel och dödsångest när jag står på stegen. 

Lustigt hur man (jag) alltid mår bättre med lite smink och vettiga kläder, även om jag bara sitter hemma. Det är en lärdom från sista föräldraledigheten då jag nästan varje dag klädde mig propert och sminkade mig. Jag märker hur jag får en helt annan energi i allt jag gör. Det mesta bli lite roligare.