Fabrikspodden

 Jag har sedan hemmajobbet inleddes för ett år sedan vid flertalet gånger konstaterat att det är rätt mysigt att sitta och lyssna på andras möten. Det är lite som att lyssna på en pod säger jag som aldrig lyssnat på en pod i hela mitt liv. Det är som sällskap, något man kan relatera till men inte behöver engagera sig i, ingen som förväntar sig något av en. Det är bra mix i Fabrikspodden. Lite allvar ("om de inte bestämmer sig för semesterstängning nu kommer det inte finnas något material hemma i sommar om de ska jobba"), lite humor, raljant jargong med välbekanta skämt som på ett tryggt vis återkommer gång på gång. En och annan känga till en och annan chef. Alla spelar sin roll, tar sin ton. 

Nästan alla våra morgonmöten med teamet slutar med att någon ber någon annan att vara kvar för att de har något de behöver avhandla. Så även idag då den ene bad den andre stanna kvar och jag sa (på skoj men ändå) att om det är okej kanske jag också stannar kvar, för att det är så trevligt att slölyssna på andras möten. Min favoritkollega Allan fnissade till och sa att han tänkt precis samma sak. 

Förra veckan handlade Fabrikspodden om att det började bli fullt i brandskåpet och hur löser vi det? Med FIFO skojar någon. Plötsligt hade man skämtbestämt att brandskåpet ska omfattas av ett styrande dokument och att vi behöver en WI (work instruction) på ämnet. Det föreslogs att Allan ska ta den bollen. Ett stående skämt i gruppen är att administration mäts i enheten Allan. Allan är faktiskt inte alls värdelös på administration men hatar det så mycket att han (faktiskt helt oförtjänt) fått rykte om sig att vara kass på det.

F-n så skönt det ska bli att byta bransch men Allan kommer jag sakna.