Här och nu

Igår började dagen med att Lilltjompan halkade inte mindre än TVÅ gånger i trappan. Son snavade på en mattkant och landade platt på mage. Det blev ner som en pannkaka med Makes familjejox och han hade sovit alldeles för lite p g a det. Bråk och skrik och Son ville inte säga hejdå när Make lämnade honom på skolan (annars är det så viktigt för honom att göra det). 

När jag hämtade honom på fritids sa personalen att idag hade inte varit någon bra dag. Han hade helt brutit ihop för att en pinne gått sönder och så hade han inte fått var med på samlingen för att han och några till inte lyssnat och förstörde för alla andra. Son stod med jackan på och luvan uppe och jag såg hur han storgrät tyst och hjärtat höll på att brista. Utanför pratade vi lite och allt hade varit "otur". Även hans kompisar hade haft otur, många hade slagit sig, saker hade hänt. Det hade varit o-god mat till lunch så han hade ätit för lite och var så hungrig att han mådde illa. Då bestämde jag att det var nödläge så jag lovade takeawaypizza och äta framför en film. På en onsdag! 

Det blev en bra kväll. Vi såg Själen (Disney+). Make avvek för nytt telefonmöte med familjen men filmen var så himla fin. Sensmoralen var att livet är det som pågår här och nu och det är viktigt att uppskatta de små sakerna. Just det flög över huvudet på Son, han var mest förtjust i (jazz)musiken men det nådde fram till mig, just där och då kände jag att jag var lycklig. Ett nöjt barn under varje arm, man är mätt, frisk, varm, har - om man tänker efter - inte ett enda problem i livet. En liten tår i ögonvrån över hur fint livet är, precis här och nu.