De litterära utmaningarna

Äntligen har jag hittat en riktigt bra ljudbok igen! Minns knappt när jag lyssnade klart på en ljudbok senast. 

Dumt med ljudböcker:

- Långa passager blir så fruuuuktansvärt långa. Ibland när jag läs-läser hoppar jag över några sidor här och var men det kan man inte med ljudböcker.

- Det går inte att tänka på annat ens en sekund för då tappar man bort sig helt. Ljudböcker måste vara det ultimata beviset på att multitasking är ett fenomen som inte existerar. Slår åt andra hållet också, har lite svårt att hålla koll både på fartkameror och hastighetsmätaren när jag lyssnar. Det bästa är att hamna bakom någon som kör precis strax över 90, och hålla sig där.

- Manliga uppläsares sätt att läsa kvinnliga röster. Tokig blir man på vissa. Alla kvinnliga röster läses med pipig, gnällig stämma. Går liksom inte att ta på allvar. 

(Kommer att tänka på en konsult som var inne på förra jobbet. När han återgav något hans fru sagt gjorde han det med mini-musröst. "Låter din fru verkligen sådär?" markerade jag. Nej, det gjorde hon ju inte. Jag tror t o m att jag sa något om att jag inte uppskattat om min man härmat mig sådär. Han såg lite fundersam ut, som att han aldrig haft anledning att reflektera över saken förr, det var nog på tiden.)

Här om dagen höll jag helt på att ge upp om ljudböcker då jag såg att ÅSA LARSSON äntligen kommit med en ny, vadå - 10 år senare? Det är en kvinna* som läser på underbar mjuk norrländska (kan inte placera närmare än så) och hon gör inga fjantiga röster. Nu är bilpendlingen ett nöje igen!

* OMG, det ÄR Åsa Larsson som läser själv! Känner mig konstigt star struck.