Vi har här hemma många gånger frågat oss vart omdömet tar vägen när man blir mormor och morfar. Svårt att klaga för mycket, eftersom samma personer ställer upp så mycket och ofta och osjälviskt, men vart har det tagit vägen? De beter sig som tonåringar som ska göra revolt, vara coola för att de vågar göra som man inte borde.
Igår hämtade de på ganska kort varsel eftersom det körde ihop sig molto på jobbet. Son hade fotboll och behövde ett mellis innan, men mormor gav honom FYRA mackor. Och apelsinjuice "för mjölken var slut". Ehhh, VATTEN? Åt Son någon middag tre timmar senare? Ehhhh, NEJ.
Eller som när morfar spelar "svordomsvisan" (eller vad den heter) för honom. Tycker att han är cool som gör det men Son blev bara obekväm till mods, förstod jag senare när han berättade. Morfar tycker även att "Hottentottsvisan" från typ 40-talet är något som alla barn borde kunna utantill för den är "så trevlig".
Igår när båda barnen lämnat middagsbordet efter att knappt ha rört maten funderade Make och jag på vad som faktiskt är självklart för mormor och morfar, och vad man behöver instruera dem om, för sådant som vi tycker borde vara självklart är bevisligen inte det. Var går gränsen för det självklara? När jag var liten hade mamma aldrig gett mig fyra mackor klockan halv fem på eftermiddagen, så varför ger som sitt barnbarn det?
Men igår gjorde jag molnfluffiga ricottapannkakor till middag. Egentligen är det nog ett frukostrecept, jag skippade vaniljpulvret och serverade dem till oss vuxna toppade med sallad och röra på gravad lax (finhacka ett paket lax och blanda med creme fraiche/majonnäs, pepparrot, citronsaft, dill, hackad rödlök samt annat man gillar). MUMS! Funkar att ge barnen utan lax men med sylt och det hade varit gott att toppa med lite vad som helst, tror jag.
Och ytterligare en random tanke: Bara jag som känner att det går inflation i medias rapportering av avlidna kändisar ("kändisar")? Det är så att man tror att om någon varit med i en film någonstans i världen vid någon tidpunkt och avlider många årtionden senare i en ålder om närmare hundra år - har det verkligen ett nyhetsvärde för någon annan än en svartklädd medarbetare på en kulturredaktion någonstans, som ba' "Åh! Francesco de Gallo är död! Han som gjort mer för den konceptstyrda exposentiella utveckingen inom italiensk film än någon annan under hela första halvan av 1900-talet! Det här måste folk få reda på!"
5 kommentarer:
Haha åååh exakt samma här med farmor och farfar. Farfar typ skryter om hur mycket godsaker de tryckt i barnen under en dag. ”Ja och så åt de ju chokladboll också och ville ha bulle” JA FÖR ATT DE ERBJUDS?!?? Vi har inte tagit fighten pga mycket mer plus än minus men det gör ju att Vi får dra in på godsaker…
Åh sån igenkänning på mormor och morfar här med. Mormor motiverar det med att hon ska ha någon typ av rätt att skämma bort barnen. Men varför är t ex festis en skämma-bort-grej till ett barn som faktiskt älskar vatten? Vi har inte heller tagit fighten pga dom är underbara på alla andra sätt. Men så onödigt på nåt vis, och det har verkligen lett till att båda våra barn vattenvägrar nästan jämt nuförtiden.
Hear hear.... varför truga på sirap (jomen det klart du ska ha siiiirap på!) när ungarna uppenbarligen glatt äter pannkakorna med bara bär?
Som om de är rädda att barnen inte får nog med socker...
Haha, skönt att vi är många om samma i alla fall!
Klart att plusen överväger, men i vårt fall är barnen hos mormor och morfar minst en gång i veckan, den här veckan många dagar, så det är lite svårare att svälja. Var det en gång i halvåret hade det nog varit annorlunda.
Mormor här! Jag tror att den äldre generationen inte hade tillgång till så mycket av det som finns idag, godis, läsk, kakor, glass och sånt och att de därför inbillar sig att det är något barn vill ha och att de vill ge något som de själv inte fick. Givetvis i ren välmening och för att de vill vara snälla Själv har jag alltid förhållit mig till hur barnbarnens föräldrar velat ha det. Det är livets höjdpunkt med barnbarn men det finns andra sätt att skämma bort dem, att ge dem all tid i världen till att prata och förklara, berätta och inte minst lyssna utan att låta sig distraheras av varken mobil eller annat oväsentligt. Ni ska få se när ni själva får barnbarn😉
Skicka en kommentar