Igår med mormor och morfar fick barnen måla ekollon med permanent marker. Färgen på händerna går ju bort men den på kläderna... vågar inte hoppas på det.
Idag på morgonen trodde vi att Son hade blod i bajset igen. Jag kikade ner och det såg inte bra ut. Röda moln i vattnet. Kände ba' ÅH NEJ! men är ju pragmatisk och så, så fiskade upp en kladd och lade i burk för att ha till labbet sedan. Betraktade fyndet och tänkte hmmmm... ser det inte lite....?
Frågade Son om det möjligen varit pyttipanna i skolan igår och då trillade polletten ner hos honom. "Jag åt JÄTTEMYCKET rödbetor igår!" Phu.
Jag tror att jag har inflammerad tårkanal på gång. Inte akut men vårdcentralen tyckte liksom jag att det nog inte var fel att titta på det innan det gått för långt, så jag fick tid på direkten. Läkaren var rätt osäker men skrev ut några droppar. Så när jag var på väg till apoteket ringde han och hade ändrat sig och ville ge mig penicillin istället. Jag undrade om han var säker, vill ju helst inte äta sådant i onödan och han hummade och mjaade lite och kom till slut fram till att jag kunde börja med dropparna och se om det inte blev bättre. Andra gången på inte jättelång tid som jag får känslan av att läkare vill skriva ut antibiotika/penicillin som ren chansning. Förra gången var läkaren tydligt osäker på om det faktiskt skulle hjälpa, så då hämtade jag inte ens ut medicinen och var bra igen bara någon dag senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar