Hon ba': Kiwi…?
Jag ba': Jamen du vet såndär grön frukt med ludet brunt skal? Det är klart du vet! Det MÅSTE hela kiwi på franska också.
Hon såg fortfarande lika frågande ut och Make reste sig för att hämta en kiwi att visa henne men precis samtidigt sa jag, som lite lärt mig hur hon funkar:
"När du ser kiwin kommer du säga Aha! Kiwí! (fransk intonation)" och hennes omedelbara reaktion var "AHHH! Kiwí!" med samma franska uttal. Jag var tvungen att betona sista i:et för att poletten skulle trilla ner.
Gu' så vi skrattade och det var inte första gången på de här veckorna som hon inte fattat för att man betonat lite, lite fel. Rolig har vi ihop!
2 kommentarer:
Dina historier väcker trettio år gamla minnen från aupairlivet hos mig (igår natt drömde jag tom om min familj…)! Vi pratade bara franska redan från start, pappan i familjen kunde i stort sett ingen engelska alls. Men då och då fick han för sig att säga ett ord eller en mening på engelska, inslängt i konversationen och det blev alltid samma resultat- jag förstod ingenting och trodde att det var franska ord jag inte kunde samtidigt som han blev upprörd över att hans engelska var så dålig att inte ens jag fattade… jag försökte få honom att varna mig innan…
Å, jag saknar dem!
Haha, ja vi är nog inte de enda. Det är samma sak ibland när jag försöker säga något på franska. Jag tycker jag får till ordet som det ska vara men hon tittar på mig som jag var ett ufo. Så säger jag det på engelska och hon säger Ah! och upprepar ordet på franska. Jag ba' DET VAR JU DET JAG SA! men tydligen inte riktigt :-D
Har ni kontakt fortfarande? Jag tror att jag, som annars inte är en särskilt emotionell person, kommer gråta floder när Cass åker.
Skicka en kommentar