Den äldre generationen, osv.

 Nu åker jag snart hemåt efter en oerhört avkopplande helg. Glad att jag hade katten med mig. Han pratar inte men man ska inte underskatta känslan av sällskap ett djur ändå bidrar med. Det har varit skönt att vara själv, jag behövde det, men nu längtar jag (faktiskt) hem till min familj. 

Jag har inte varit mörkrädd nästan någonting. Första natten låg jag vaken någon timma och tyckte att jag hörde ett konstigt ljud men hade ställt en skohylla så att dörrarna mellan verandan och huset inte skulle gå att öppna, om ni någon mot förmodan skulle lyckas forcera ytterdörrens lås. En extra barriär. Förutom att läsa, enda och äta mat som bara jag gillar har jag målat taket på övervåningen och fixat med lite småsaker. Skönt att få lite gjort också, inte bara såsa.

På tal om ingenting: En åldersgrej - det här men att vissa ska kommentera ALLT på Insta. För länge sedan hade jag en blogg som var öppen för alla. Den läste t o m min farfar. Då skulle pappa kommentera allt, gärna sådär lite i förbigående, antydande, såg till att väva in grejer han läst på bloggen i samtalet, som att jag skulle bli imponerad över att han läst och kom ihåg allt. Farfar var likadan. Det var nog det som till slut gjorde att jag lade ner den bloggen. Det var kul att skriva öppet. Tror jag var mer haha-rolig då.

Nu är min mamma så på Insta. Hon kommenterar ALLA stories, alla inlägg. ALLT. Jag orkar inte ens läsa vad hon skriver. Det är bara nonsenskommentarer. Bekräftande. Eller informerande, fast beside the point. Som att vi inte känner varandra. Jag svarar aldrig. Orkar för det mesta inte ens öppna och läsa. Så har vi ju gammelfaster Karin som fortfarande verkar tro att alla stories är något jag skickar privat till henne, och hon ”svarar” på samtliga. Hon missar verkligen alltid poängen. Varenda gång. 

Jaja. Nu väntar jag bara på att diskmaskinen ska gå färdigt, så ska jag åka hem sedan. Jag saknar min familj men längtar samtidigt redan hit igen!