Twice as much ain't twice as good and can't sustain like one half would

Emma frågade hur jag gör för att inte bli kär i Seglaren. Inte bara en bra fråga, utan en avgörande fråga. Hur håller man ordning på känslorna?

 

Nu kan jag bara tala för mig själv, det här förhållningssättet fungerar för mig, så som jag är ihopskruvad.

 

Å ena sidan är jag inte den som varken kan eller vill ha sex utan känslor men å andra sidan har jag nog ett rätt okomplicerat förhållande till känslor generellt och är rationell på ett sätt som kan gränsa till känslokallt. Jag tror det är det som gör att det fungerar. Jag känner absolut, jag identifierar och konstaterar känslan för mig själv, men har inga problem med att låta det stanna där. Bara för att man känner något måste man inte agera på det. Det är okej att tycka om någon väldigt mycket eller till och med vara lite förälskad, det behöver inte leda till något för det. Det finns plats för flera kärlekar. Den ena utesluter inte den andra.

 

Dessutom är jag tillräckligt rationell för att veta att det jag känner är baserat på rådande förutsättningar, det är lätt lura sig själv – som Äventyret gjorde – och (fåfängt) tro att om man skalade upp relationen så skulle allt fortfarande vara lika underbart. Nej, det skulle det inte. En stående all-you-can-eat-buffé kommer aldrig någonsin att smaka i närheten av lika gott som små ljuvligt välkomponerade munsbitar när man är riktigt hungrig.