Ett av våra heliga värdeord är Ansvar.
Det kan betyda så mycket men för mig personligen är en aspekt av ansvar att reflektera över hur det såg ut när jag kom och hur det ser ut när jag går, eller som jag brukat tänka: Det man tar och det man lämnar kvar. Tar mjölken slut pressar jag ihop kartongen och går de knappa tio stegen till återvinningsstationen istället för att lämna den tomma förpackningen på bänken som precis alla andra här gör. För några veckor sedan såg en av damerna som jobbar i köket att jag tog en servett och torkade bort mitt kaffeskvätt. Du är den enda jag sett här som torkar upp efter sig.
Receptionisten har uppgivet berättat för mig hur det ser ut i konferensrummet efter ett ledningsgruppsmöte. Äppleskrutt och använda tepåsar direkt bordet när det står en papperskorg precis bakom. Kladd och klet. Det finns en vagn i rummet där de hade kunnat ställa sin disk, om inte annat för att visa att de inte är sådana som bara reser sig och går, men det är det ingen som gör. Receptionisten kommer ju och städar efter dem, så varför skulle de?
7 kommentarer:
Jag är less på (framförallt yngre) kolleger som hela tiden kräver mer feedback och klagar på ledarskapet. Sådär lite oprecist. Feedback tolkar jag som att de vill ha bekräftelse = beröm, de är kanske inte helt beredda på att det även kan innehålla motsatsen. Men det jag mest ville säga, jag försöker ofta bemöta det lite luddiga klagomålet på ledarskap, genom att pusha för MEDARBETARSKAP. Det som vi alla kan bidra med, stort som smått. Allt från konstruktiv feedback dårå, till rent vanligt utföra sina arbetsuppgifter väl inklusive tålamod med att det förmodligen för många av oss innehåller en del småtrist rutinarbete, till att vara den som vaskar av den där kaffekoppen som nån bara har lämnat på diskbänken, ta upp skräpet som (märkligt nog) hamnat utanför papperskorgen, ...
Det låter väl fullt rimligt. Jag vet inte om du syftar på mig när du säger ’yngre personer som klagar på ledarskapet’ 😏 men om det är det jag gör så är det för att svansföringen är så jäääädra hög från vår ledningsgrupp (eller egentligen bara P&C-avdelningen) men ser det som att de representerar ledningsgruppen i de frågorna. Har man hög svansföring behöver man leverera motsvarande själv också, annars blir det bara fjantigt.
Nä, yngre personerna på just min arbetsplats! Sorry för luddigt skrivet!
I mina kretsar tänker jag alltid att såna som håller på såhär och lämnar skräp, gnäller på serveringspersonal utan rimlig andledning, etc. är akademiker som aldrig haft ett riktigt jobb. Har man en gång varit serveringspersonal, krattat parkvägar, jobbat inom äldrevården eller barnomsorg, om än bara på ett sommarlov... så får man ofta en grundläggande förståelse och ödmjukhet inför de uppgifter som är ack så viktiga men har så låg status. Akademiker som aldrig jobbat på riktigt utan bara slitit hårt med bokstäver och siffror i jakt på titlar fulla av status men tomma på egentlig mening utanför universitetsbubblan.... kan tyvärr resultera i ytterst osympatiska medmänniskor.
Undrar hur såna här människor gör hemma. Eller när de är hemma hos nån annan. Gör de så där då också? Va fan släng din skit där det ska va! Hur svårt ska det vara? 😏
Kan nog ligga mycket i det. Andra tror jag har en filosofi som säger ”Det kommer ändå behöva städas”. Som att de bara bidrar till en naturlig händelseutveckling 🤷♀️ Inget sympatiskt drag, hur som helst.
Hemma har de säkert mycket bättre ordning, där får de antagligen plocka efter sig själva eller så blir deras fruar sura om de inte gör det 😉
Skicka en kommentar