Den lilla kurviga på Ekonomi har haft möte med Strebern och messar mig på Teams: Gu' så kul! Är det du som ska lära upp honom? Jag: *Idel uttrycksfulla frågetecken*
Strebern har nöjd berättat för henne att han i princip har kirrat jobb på vår avdelning, att det enda som saknas är att min chef ska få okej på en extra tjänst i budgeten (vilket han frågat om i flera år men alltid fått nej till). Jag blir lite kallsvettig. Pratade ju med chefen om det här senast förra veckan, berättade att Strebern slängt ut krokar åt alla håll och att han inte imponerar ett dugg i sina leveranser. Chefen höll helt med om det och sa Nä, honom vill vi inte ha! Nu blir jag nervös att chefen ändå tar chansen till ett extra par händer, eller så har han sagt till Strebern att det är budgeten det hänger på, skyllt på det. Imorgon ska vi ha avstämning, chefen och jag, behöver ta upp det med honom då. Inte särskilt smart av Strebern att skryta om nytt jobb i förväg, men jag har en känsla av att han gärna vill imponera på den lilla kurviga.
Vi har en pågående surdeg, Strebern och jag. Vi har brottats med den i snart två år och varje gång vi trott att vi haft en lösning har det visat sig vara mer komplicerat än någon anat. I slutet av förra veckan skickade Strebern ut ett mejl om att det är ur-akut med leveranser på ett artikelnummer. Streberns nya chef höjde omedelbart tonläget och skrev "det känns som att det inte händer något", samt lade min och sin egen chef som cc. Hon avslutade taktiskt med en jag-rätta-mig-gärna-om-jag-missuppfattat-något-brasklapp. På det stora hela gillar jag henne men bli sur när någon antyder att jag inte skött mitt jobb och kopierar in min chef så jag svarade neutralt att ja, hon har faktiskt missuppfattat på grund av (…) men jag förstår att det är svårt att veta när man kommer utifrån och inte har insyn. Bam. Jag markerade också genom att konstatera att mejltråden bara sväller och sväller så istället för att fortsätta på det spåret bokar jag ett möte där vi kan lösa frågan. Bam-bam.
Bjöd bara in Strebern och en tekniker, min bedömning att det är vi som kan lösa problemet men Strebern vidarebefordrade till sin chef. Som sagt: Högt tonläge. Innan mötet ringde jag till leverantören för att höra om hur vi kan lösa problemet (det som är Streberns jobb att göra) men han är minsta-motståndets-lag. Det visade sig att det inte var något problem alls, hur många vill ni ha? Om Strebern bara tagit upp telefonen och ringt leverantören från första början, istället för att börja skrika om materialbrist och förseningar till kund (och istället för att springa runt och fjäska) hade han sparat sig själv förödmjukelsen. Idag var ingen bra dag för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar