Tillit x 2

Seglaren bekräftade att han sett mig i lördags och bestämt sig för att avbryta. Så långt allt väl. På minussidan: Han är inte kommunikativ om sådant. Jag känner att jag kan berätta för honom om allt, han blir inte trött eller less eller ger sken av att tycka att jag är jobbig, men det är en relativ envägskommunikation. Inga eller få följdfrågor, inte mycket till reaktion. Här jämför jag med Äventyret som lade hela sin själ i att förstå och reda ut något som hänt. Han gav sig inte förrän jag vänt ut och in på mig själv, även om jag var initialt motvillig och trodde att jag inte ville prata om det.

 

Det här med att en persons bästa sida också ofta är en persons sämsta sida. Det jag uppskattar med Seglaren är ju att han är okomplicerad och inte krånglar till det, men det är också det jag (ibland) uppskattar minst med honom, som med just detta.

 

Lite funderar jag på om det kan vara en tillitsfråga från hans sida.
När jag säger Jag litar på dig svarar han Och jag litar på dig, alltid med en allvarlig underton som antyder att den tilliten inte är någon självklarhet. Om han blev anklagad för något skulle han bli av med jobbet, jag tror att det är den sortens tillit han syftar på. Drar han sig för att kommunicera skriftligt av den anledningen? En kort stund i lördags begick han ett övergrepp, om än utan uppsåt och jag håller det inte emot honom, "den som ger sig in i leken" osv, han avbröt så fort han förstod, men kontrasten mellan hur han och Äventyret reagerar på motsvarande typ av händelse skaver lite hos mig, betydligt mer än händelsen i sig.