I lördags hoppade jag på botoxtåget en gång för alla. Ingen jätteskön upplevelse men det går åtminstone fort. Många förmaningar om första dygnen. Gör inte si, gör inte så.
När jag ser mig i spegeln tycker jag inte att det är jättestor skillnad, tvivlar på att någon skulle reflektera över det. Som det känns just nu är jag osäker på om jag kommer göra om det men avser inte tänka för mycket på det.
Samma sak med skrivandet. Har jag mer än en timma ostörd kör jag igång. Vet inte riktigt vad jag håller på med och övertänker inte.
Något jag däremot övertänker är vårt köksfix. Bänkskivan är åtminstone påbörjad, installation beräknas bli vecka 49. Vet inte riktigt hur vi ska få till köksön. Djävulen i detaljerna stressar mig, jag blir frustrerad över att en del blir jättefint och genomtänkt, men inte hänga ihop med annat – typ luckorna och fronterna som Make aldrig i livet skulle gå med på att byta eller ens måla om. Han tycker att de är fina. Att komma överens om väggarmaturer är avlägset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar