Huvudvärken! Ska det vara så här? Jag som aldrig har huvudvärk! Så var det aldrig (heller) med Son. Fifan.
Tycker på hela taget att trimester 2 var mycket bättre förra gången. Inget direkt som är fel nu (förutom huvudvärken senaste dagarna) men då mådde jag så fantastiskt. Kanske för att man gick och tänkte på det mer, fokuserade på att vara gravid. Make och jag hade tid att gå och purra med varandra, på hela taget hade vi det så mysigt då. Minns att jag kände mig som en kattunge typ hela graviditeten. Bara att vi bodde i lägenhet då, med så mycket mindre som skulle fixas, gjorde nog sitt till.
Annars känner jag mig frääääsch i kroppen. Tycker att magen fortfarande är ganska liten, det har inte hänt så mycket senaste veckorna, men det går ju i lite trappsteg det där. Känns osannolikt att vi bara är några veckor från halvvägs. Känner inga sparkar än, bara det där konstiga kittlandet på insidan av magen. Längtar så till första buffen, längtar efter att låta Son känna det.
Annan skillnad mot förra gången är hur Make är. Det märks att det är så mycket mer konkret för honom nu för då var det som att han knappt fattade att det bodde en bebis i min mage. Han var nästan rädd för magen då. Han ville inte känna på magen när det sparkade, var liksom rädd för att lägga minsta lilla tryck på magen och trodde mig inte när jag sa att det inte var någon fara. Han är mycket mer empatisk den här gången. Då, när jag till exempel mådde jätteilla, kunde han föreslå att jag skulle åka och träna, för "man mår alltid bättre av att träna". Samma sak om jag var trött. Och när jag crejvade kolhydrater i form av makaroner blev han sur (en gång, men det räckte) för att "vi skulle ju äta lite nyttigare, sa vi". Den gången höll det på att bli skilsmässa, kan jag säga. Jallafall, helt annorlunda nu.
Men sex: Vi har på riktigt inte legat en enda gång sedan bebisen blev till. Förra gången var jag ofta sugen, det minns jag, men då ville inte han. Den här gången är jag som helt avstängd. Jag vill sova, punkt. Hoppas det vänder, för efteråt är det ju ytterligare ett halvår innan man kommer igång igen. Håhåjaja.
2 kommentarer:
Men herregud samma för oss! Har på allvar ba okej, är det så här vi ska leva nu? Sexlöst? Inte för att jag själv orkar göra nåt åt saken men det blir ju en så tydlig tidsmarkör när det finns veckoräknare att det typ tog 17 veckor mellan liggen. Kommer ju inte direkt öka frekvensen sista månaderna när magen är i vägen för allt och tröttheten är ännu mer påtaglig. Skönt att höra att det inte bara är vi iallfall.
Där fick jag dagens första fniss, tack för det! Nej, herreminje! Veckoräknare! Så är det ju! Vi får satsa på rejäl come-back om sisådär ett år...
Skicka en kommentar