Ehm, jo, jag har typ skrivit en bok.
Jag föraktar folk som går runt och pratar om att de ska skriva en bok, eller håller på att skriva en bok så jag har inte sagt något till en levande själ utom Make, för under en period skrev jag rätt intensivt och det blev svårt att förklara varför jag satte mig med datorn i knät varje ledig stund men han har inte läst ett ord och jag har inte sagt ett ord om den. Annars vet ingen och jag vill ha det så. Nu har jag inte rört den sedan gravidbeskedet, har inte haft energi till det, men bläddrade lite i fredags och som tidigare när jag läser efter ett längre uppehåll tänker jag: Men vad tusan, det är faktiskt inte så jäkla pjåkigt ändå!
Jag är tämligen övertygad om att den hade varit kommersiellt gångbar och jag tycker att den behövs, den fyller ett inte helt obetydligt tomrum i genren. Jag inbillar mig inte att jag är någon stjärnförfattare, jag är inte den som skapar magi med ord men har lagt ribban därefter. Jag försöker inte åstadkomma något svulstigt eller litterärt storslaget men jag har innehållet och dialogen på min sida.
Det är bara det där jädra slutet som trilskas. Allt är ju naturligtvis hittepå fast bygger ändå "på egna erfarenher". Slutet går bortom egna erfarenheter och därför har jag nog svårt att få till det, tror jag. Hela projektet ska bottna i realism, bestämde jag från början och för slutet bottnar jag inte längre, vet inte om det är realistiskt eller inte. Å andra sidan, vet inte jag vet väl ingen annan heller?
Plus att slutet måste bli obehagligt, nästan vad-är-det-här-för-sjuk-skit?-obehagligt och jag är ju en 'behaglig' person som vill att alla ska vara nöjda och glada och det kanske är det som gör att jag inte ens själv är bekväm med det jag fått ur mig på typ tredje försöket. Gu' så svårt men så här ett år och 300 sidor (luftigt skrivet, naturligtvis!) senare är jag fortfarande taggad så något måste ju vara rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar