Igår kvällsjobbade Make, var inte hemma förrän halv tio. Ibland när han gör det kan jag tänka Tänk om han inte jobbar. Tänk om han träffar någon. Den där unga hurtiga tjejen på jobbet som jag tycker slänger varma blickar på honom eller han as-snygga frisör som jag vet att han är svag för. Jag är inte svartsjuk egentligen, han får tycka att hans frisör är skitsnygg, det är mer en Tänk om-grej. Sådant händer.
Jag har varit den andra kvinnan, den som män ljuger för sina fruar för att träffa. Jag har suttit bredvid när de pratat med sina fruar i telefon, hört dem ljuga. Jag har hört dem ringa mormor, bett henne passa barnen några timmar, eftersom 'det är så mycket på jobbet'. Jo, det är äckligt. Nu när jag tänker tillbaka så är det äckligt men då brydde jag mig inte. Jag var tjugo, tjugotvå, tjugofyra och sket i vilket. Tycker att det är preskiberat nu, det är så länge sedan. Jag har för den delen varit otrogen själv, varit den som ljugit så jag tror på något vis att jag skulle känna igen det.
Lögner i ett förhållande skapar luftbubblor, tomrum och hårda skal. Make och jag lovade varandra innan vi gifte oss att vi inte ska ha hemligheter för varandra, inte gå och tänka på något vi inte vågar släppa fram för det är så tomrum uppstår. Vi ska låta varandra släppa fram känslor och tankar utan att den andra har rätt att bli arg. Vi är inte helt bra på det alla gånger, men det ligger ändå som ett grundlöfte mellan oss och det känns tryggt. Han är så fin och jag önskar att jag var bättre på att uppskatta det oftare i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar