Till 70-åringen som har allt

Har förövrigt suttit och res-surfat på arbetstid, busiga jag. Vi ska fira svärmors 70-årsdag i Frankrike om två veckor. Man säger ju ofta att folk är omöjliga att köpa presenter till "för de har ju redan allt" och ofta menar man det bokstavligen, de har allt. Mina svärisar har allt och om det vore något, precis vad som helst, de velat ha så hade de köpt det. Till andra kan man åtminstonde gå ihop och köpa någon dyr fin grej från Svenskt Tenn för de flesta går inte dit och bara köper sig en ljusstake för att den är snygg, men det gör mina svärisar. De har noll ekonomiska begränsningar.


Med mina svärisar måste det hålla en hög nivå. De är verkligen inte snobbiga men "stil och klass" sitter liksom i hela deras väsen, genomsyrar allt de gör och de allra flesta, jag själv inkluderad, blir väldigt självmedvetna i deras närvaro. Jag har jättesvårt att koppla av i deras sällskap för det känns som att man hela tiden borde sitta lite rakare i ryggen, le lite bredare, vara lite mer elegant. En 70-årspresent måste matcha det. Det handlar inte om lyx, det bryr de sig inte om, men det måste vara snyggt, bekvämt, genomtänkt och väl utfört.


Make och hans syskon var inne på att ge ett hemmasnickrat "presentkort" och sedan boka resan i efterhand men jag propsar på att sätta datum med svärfar på förhand, boka allt och sedan ge henne en snyggt gjord reseguide. Ett litet häfte/broschyr med läckra bilder. Programmet. Då och då åker ni. Här ska ni bo. De här restaurangerna rekommenderas. De här utflyktsmålen finns i närheten. Osv. Det hade jag smällt ihop, lätt. Så får hon det, tillsammans med någon symbolisk "grej". Mitt förslag: Picknickryggsäck. Det hade kommit väl till pass på resan.