Jag ser eventuellt mer fram emot att få nästan en vecka hemma helt själv än vad jag ser fram emot att vara i Frankrike i nästan en vecka med hela Makes familj.
Jag tror inte jag varit hemma själv en enda natt sedan Son var ett år gammal. Då fick jag lite egentid. När han precis fyllt ett tog Make med honom en vecka till farmor i Frankrike (perfekt läge att sluta amma, annars hade han nog fortfarande krävt mjölk på nätterna och jag, som gör vad som helst för att få fortsätta sova, hade inte bråkat. Visst, här är boobie. Knock yourself out.) och senare samma sommar var de i Norrland ihop. Sedan dess tror jag inte att jag haft en enda natt själv hemma.
Make, däremot, har fått säkert två veckor om året själv eftersom jag haft med Son till Rom minst två gånger om året, samt säkert hittat på lite annat med honom. Nu jädrar är det min tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar