27+2 - Filmjölk i paradiset

Besök hos MVC i torsdags. Jag har gått upp fyra kilo sedan inskrivningen och kände ba' *win*. Å andra sidan vägde jag c:a tre kilo mer än jag normalt gör vid inskrivningen, så i själva verket kanske man borde säga att jag gått upp sju kilo men jag föredrar att tänka på det som fyra. Varav bebis själv väger c:a 1.


Relevant? Nej, egentigen inte. Har gått och blivit så kroppsfixerad den här graviditeten, känner mig skyldig över det. Rent ytligt är det också, något annat kan jag inte påstå. Helt och hållet för min egen del resonerar jag så att det är okej att vilja känna sig snygg (vad det nu betyder - i mitt fall är "smal" en del av det) men det får inte ta överhanden. Det får inte bli en del av identitenen, inte det man skulle ta upp om man blev ombedd att beskriva sig själv i tre punkter för då är man illa ute.

Jag blir oerhört provocerad av när folk säger till nyförlösta kvinnor/nyblivna mammor: Guuu' vad snygg du är! eller Åh så smaaaaal du är!  Make är lite så. Vi Facetimade med hans syster bara timmar efter att deras andra barn fötts. Det enda Make återkom till var (tyckte jag) "Men du ser så fräsch ut" fast jag ju såg att hon var jävligt medtagen och alla känslor var överallt, så som det är för alla.
Att tjata om att någon timmarna efter en förlossning ser "fräsch" ut är ungefär som att bara fokusera på att någon som precis gjort en Ironman är "så himla snygg i håret". Vad fan, liksom?


Nå: Jobbigast just nu och, faktiskt, senaste månaderna (!): "Lillan" är inte helt hundra och jag har bara hoppats att det ska gå över av sig själv men det gör det inte. Svullet, kliar, svider, känsligt och antagligen är det bara en svampinfektiktion. Tog äntligen upp det med BM i torsdags och hon tipsade om Pevarylsalva (för fotsvamp!) - köra med det i två veckor och om det inte hjälper, köpa piller som bara ska upp minimalt, inte så mycket som det står i instruktionerna. Så nu smetar jag fotsvampssalva mellan benen två gånger om dagen. Alla sätt är bra, osv.