Det är inte kostymen, inte hårfärgen, inte skorna och inte språket (för man har inte hört honom prata).
Det är leendet man får när man väder sig om och ser att han ser att jag är gravid. Från öra till öra. Min spontana tanke: Han måste vara italienare. Ingen annan kan bli så glad av att se en gravid kvinna. Dubbelkollade med kollegan som var hans värd lite senare och jo'rå. Visst var det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar