Sedan i måndags har jag reflekterat över att jag inte känner Bebis som jag brukar. En sak att man inte tänker på det på dagarna längre, när man är i farten hela tiden, men på kvällarna när jag nattar Son eller ska sova själv. Det är alltid då jag känner den som mest och i söndags låg Make och jag i sängen och skrattade åt magen som hoppade.
Så har det inte varit någon kväll sedan i söndags. Igår när jag nattade Son började jag tänka mer på det, att det är konstigt, och den här gången har de varit noga med att informera om minskade fosterrörelser, att man ska höra av sig om något inte är som det brukar. Vänta inte till nästa dag! står det i kursiv text längst ner på pappret jag fick.
Eftersom klockan var nio på kvällen ringde jag förlossningskoordinatorn och när vi pratat en stund tyckte hon ändå att jag skulle komma in så att de kunde kolla. Jag hade inte förväntat mig det, men när man väl börjar oroa sig eskalerar det snabbt så jag åkte in.
Direkt fick jag komma in i ett förlossningsrum (flashback) och lägga mig med såndär manick som mäter hjärtslag och sammandragningar, ligga där med den en halvtimma. Nu vet jag att vår bebis ganska sällan har frekvens över 140 vilket skulle tala för att det är en pojke.
"Det här ser ju jättefint ut" sa de när de tittade till mig var tionde minut. Jo, visst, men det är inte det att jag är orolig att den inte lever, det känner jag att den gör. Jag är orolig att den har syre- eller näringsbrist p g a något som inte funkar i moderkakan.
Slutligen kom en läkare som kollade med ultraljud och tyckte att allt såg bra ut. Vi såg även på UL hur den rörde sig lite med vad läkaren tyckte var "jättefina fosterrörelser" och jag upprepade att det är den minskade intensiteten som oroar mig, inte att den inte rör sig. Får den tillräckligt med syre och näring? frågade jag.
"Det kan inte jag se med den här" sa läkaren och lät ungefär som om jag frågat honom om nästa veckas lottorad. Men de bokade in mig på ett extra UL på måndag istället för att vänta till 4 september som planerat för tillväxtultraljudet.
Jag känner mig inte särskilt mycket lugnare. Inatt drömde jag om det hela natten och imorse slumrade jag på vänster sida, nästan t o m på mage, men fortfarande ingen reaktion från bebis annat än ett och annat fladder. Jag tänker ringa MVC idag på morgonen. De kanske åtminstone kan erbjuda någon rimlig och lugnande förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar