...och att det är hemligt. Herreminje, så nära jag varit att försäga mig ett par gånger! Sådär så att man har något på tungan men kommer ihåg att svälja det (guschelov). Även rädd att Make skulle försäga sig, särskilt när mina päron hälsade på i Frankrike. Han kan vara lite disträ ibland och det är så lätt att något hoppar ut.
I alla fall, jag har så smått börjat fila på ett tal. Klart man måste hålla tal. Tur att det behöver vara på engelska, för jag vet inte riktigt hur jag skulle ha översatt den röa tråden till svenska, om jag behövt. Talet kommer bygga på uttrycket The road less traveled för det är min syster i ett nötskal. Det blir bra och jag tror att jag har goda möjligheter att hålla talet utan att börja storgråta.
Så är det present. Jag vill gärna ge dem något "symboliskt" (dvs billigt, resan kommer gå loss på närmare 15 papp vilket känns jättemycket för bara en helg men vad ska man göra?) och har surfat runt på Etsy. Det ställer till det att de inte kommer ha samma efternamn, tydligen inte så vanligt i Italien att man byter namn när man gifter sig. En specialgjord gåva hade varit lättare om de valt att ta hans efternamn, hennes hade inte varit något alterantiv. Jag får leta vidare. Dessutom behöver jag köpa något till deras Son vars ettårskalas är cover för själva bröllopet. Håhåjaja. Tur att tid och pengar är allt man har *sarkasm*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar