Sugar coating

Jag känner att jag är på ungefär 10 procent av min normala hjärnkapacitet. Om det är p g a graviditet eller post-semester-syndrom vet jag inte, men det börjar bli pinsamt att vara så uppenbart blåst. Tidigare idag satt jag i möte med chefen, ett såntdär möte när man bollar siffror och idéer och behöver vara lite skärpt men det var som att jag hade bomull i hela huvudet.


Det blev nästan lite Elefanten i Rummet och till slut var jag tvungen att kommentera det, frågade om jag kan skylla på gravidhormoner. Chefen ba': "Ja, något är det."
Jo, jag är inte helt med i matchen, sa jag. "Nej" sa chefen.
Jag kommer igång snart, jag lovar sa jag. "Det hoppas jag verkligen" sa chefen.


Det är som jag alltid har sagt: Från barn och vår chef får man höra sanningen.