Allt utom

Det börjar bli lite mer folk på kontoret nu. Inte fullt hus, men nästan och det är roligare så.

Framförallt är jag glad att en av mina favoritkollegor, som annars nästan bara jobbar hemma, är på plats lite mer. Det är honom jag jobbat närmast under hela den här cirkusen som varit sedan semestern, och det har varit trevligt. Jag tror aldrig att jag känt mig attraherad av någon som är yngre än jag själv tidigare, men han är liksom en gammal själ i en ung kropp. Han är stark, lugn, trygg men med en glöd. Något av det sexigaste jag vet är kontrollerade krafter. När man vet att det finns en fysisk förmåga och vilja eller en stark drift som hålls tillbaka av självdisciplin och civiliserad insikt om vad som är rätt och fel. Det är så med honom. Dessutom är han verkligen inte fy skam att se på. Det är något särskilt mellan oss, så där så att det nästan blir lite jobbigt att vara i samma rum, för allt man säger och gör känns tillgjort.

 

Tidigare idag stod jag lite framåtböjd över skrivbordet och pysslade med något i fönstret när jag blev medveten om någon rakt bakom mig. Jag vred huvudet och mötte hans blick över axeln där han stod i dörröppningen och rodnade, visste inte riktigt var han skulle fästa blicken och vi tänkte båda uppenbart på samma sak. Det blir så mest hela tiden, även i mindre explicita situationer. 

Insikt som kommit med åren: Allt måste inte röra sig i en riktning. Något kan bara vara på ett visst sätt, det behöver inte utvecklas åt något håll. Jag kan vara ömsesidigt attraherad av en man jag träffar regelbundet utan att det händer mer än att vi är lite osmidiga och distraherade i varandras närhet, det betyder inte att vi till slut kommer hoppa i säng med varandra eller att någons äktenskap ska gå i kras. Det kan vara så här och det är okej. 

 

Jag berättar om det för Make. Det är det fina, vi pratar om sådant. Han har inte ett uns svartsjuka i sig, snarare tvärt om. Jag tror det är bra. Alla relationer kanske inte hade fungerat så, men för oss (för mig) är det ett måste. Ingen av oss håller den andra fast, ingen vill begränsa den andre, nästan oavsett vad det handlar om. Jag hade inte kunnat gå tillbaka till att ha det på något annat sätt, då hade jag behövt göra mig fri på riktigt och det vill jag inte. Jag har inte uttryckt det riktigt så, men Make vet. Det enda vi inte har utrymme för är hemligheter och lögner. Hemligheter och lögner hör inte hemma i vår relation.