Jag höll på att börja skriva ett lång svar i kommentarerna nedan, men äh, vi tar det här istället.
Först: Pöss på er för omtanke och glada tillrop! Räds aldrig för att komma med goda råd, jag är inte en sådan som snörper på munnen och håller mig för god för att ta in andras synpunkter om de grundar sig i omtanke och välvilja (vilket de ju nästan alltid gör). Framförallt det här med, som Tove skrev, med att förstärka det positiva är egentligen något jag vet att man ska göra, men så ofta glömmer använda i praktiken. Det är tveklöst något jag tror att alla alltid kan bli bättre på, det är så lätt att falla ner i att försöka ändra på det dåliga istället. Jag behövde bli påmind om det, så tack!
Vi ska definitivt sätta oss med henne och gå igenom lite mer detaljerat vad vi förväntar oss. Klart det inte är lätt för henne heller och oskrivna regler man ska gissa sig till är typ det värsta som finns, det tycker jag ju också. Det blir bra för alla att prata lite mer konkret nu när det gått några dagar, men heller ingen brådska.
Igår skulle jag träna efter middagen och frågade om hon kunde tänka sig att hjälpa Make städa köket eftersom jag skulle iväg. "With pleasure!" sa hon med eftertryck, som hon alltid säger, det är så charmigt. Och när jag kom hem var köket städat och Make läste saga. Perfekt!
Vi har en skön och harmonisk stämning här hemma. Det känns verkligen som att hon bara smälter in i familjen och det är precis det vi hoppades på. Hon trivs, är glad och lugn. Det är inte jobbigt att ha en till vid matbordet. Ibland pratar vi svenska med barnen, ibland engelska med henne, men ingen känner sig utanför. Jag sa igår att jag uppskattar så att hon äter! Oerhört glad att hon inte är en sådan som petar i maten utan utgår ifrån att det är gott och äter utan skeptiska miner. Övriga tre i familjen är experter på att peta i maten. Fan vad jag hatar folk som liksom ska undersöka maten innan de äter. Vad är det här? Make vars defaultinställning är att 10 procent av det som ligger på tallriken inte är avsett att ätas. Ibland, när jag blir riktigt irriterad frågar jag om han vill att jag ska hämta en pincett och ett förstoringsglas åt honom.
Igår var hon och barnen i studsmattan, Lill blev ledsen för något och jag smög lite på dem för att se hur hon hanterade det. Hon gjorde det bra, lyckades distrahera och leka bort vad det nu var som hänt. Ett gott tecken.
Och Make är heller inte lika fnissig längre, inte så att det känns konstigt på något sätt. Så ja, alles gut vill jag nog påstå!
5 kommentarer:
Vad fint! Tänker att det tar lite tid innan det sätter sig och man hittar sina roller.
Det gör ju det, men lätt att glömma när man är lite mitt i 'at :-D
Hurra! :D
När jag var aupair i Frankrike för 100 (30) år sedan (på den tiden som aupairer kom outbildade, utan direkt vana vid vare sig barn eller hushåll, direkt från gymnasiet…) fick jag en lista av M, mamman i familjen. Där stod det vad jag förväntades göra. Det var typ måndag- tvätta, tisdag- dammsuga etc plus vad som skulle göras varje dag (hämta, mata, bada, leka med barnen etc) . I början var det väldigt skönt att ha förväntningarna nedskriva, efter ett tag kunde jag freestyla lite efter vad som behövdes. Det var också tydligt vilka tider jag ”jobbade” och att när jag var ledig hade jag inga krav på mig att umgås med familjen, men var alltid välkommen att göra det. Nu var de så trevliga och vi hade så roligt ihop att jag gärna gjorde det, men det var bra att veta att utanför arbetstiderna bestämde jag shälv. Sedan var det självklart att jag hjälpte till med disk etc när jag ätit, men då som en i familjen, inte som aupair.
Att bo i någon annans hem och veta vilka initiativ som det är ok att ta är ganska svårt och kan ta ett tag innan det blir naturligt. Jag älskade min familj och var otroligt glad att jag bodde just hos dem, särskilt när jag hörde andras historier…
Tack Lo!
Jo, känns som att de flesta har sämre än bra aupair-upplevelser men så kul att det var en positiv upplevelse för dig! Åh, i Frankrike dessutom! Wow!
Vi ska definitivt sätta oss och gå igenom allt, i helgen skulle jag tro. Det får vara lite mjukstart nu den här veckan. Det finns ju alltid saker att göra och bara man ber henne är hon positiv till allt, så det ska nog ordna sig! :-)
Skicka en kommentar