På tal om Lills tillblivelse slog det mig att jag nog inte skrivit så mycket alls om just det där med hur vi hamnade här, Make och jag, med Äventyr, Seglare och grejer. Om man bara blir inslängd i min livslogg förstår jag att man undrar Hur i hela friden…? Det har väl delvis varit av respekt för Make och vår relation, men jag tror att man kan konstatera att det egentligen alltid varit uppförsbacke för oss. Vår kemi på det planet har aldrig funkat och visst kan man fråga sig varför vi gifte oss med varandra, men under många år gick vi båda och intalade oss att det skulle bli bättre, att allt bara handlade om omständigheterna där och då. Bara det blir semester, bara det blir helg, bara det blir lite mindre på jobbet, bara vi inte är så trötta, bara vi går och lägger oss samtidigt, bara vi kommer igång…
Som att börja cykla i uppförsbacke. Jag gav till slut upp. Ett svårt konstaterande, särskilt att tala med Make om. Det finns inget att bygga på, inget att rädda.
The spirit was gone, we would never come to.
Jag hade gärna sett att Make träffar någon men han är inte intresserad, inte tillräckligt motiverad för att söka en match och sedan odla den relationen. Min fysiska drift har alltid varit mycket starkare än hans. När vi satt på en restaurang i Rom noterade jag en vacker kvinna vid ett annat bord, ute med sina väninnor, alla fyra fixade och uppklädda - hon satt och slängde blickar på Make. Han är stilig, kanske särskilt för en italiensk kvinna om hon gillar långa och blonda män. Jag blev glad. En del av mig ville gå fram och säga Have you met Make? Skulle så gärna vilja att han får samma guldkant i livet som jag får.
15 kommentarer:
<3
Jag är i exakt samma situation med min man. Vi kom heller aldrig riktigt igång i början, jag var hans första och han var väldigt osäker. Han var ändå en 10-poängare enligt mig och jag var övertygad om att det skulle lossna när vi väl hade kommit dit. Men vi hann flytta ihop först, och när det väl hände så tyckte han nog inte att det var så spännande ändå. Vi var inte längre nykära med den välbehövliga skjuts det hade inneburit och nu har det tåget gått för alltid. Vi kommer inte att se på varandra med de nykäras pirr och spänning igen.
Visst tycker han att det är mysigt ibland och vill då och då, men han har inte alls samma drift som mig och han tar inte heller för sig, vilket jag kan behöva för att gå igång själv.
Nu är vi gifta med två barn och det går månader, ja år, emellan. Jag känner inte dragning till honom på det sättet även om vi får vardagen att funka bra ihop.
Jag hade önskat att jag kunde göra som du, men han hade nog hellre avslutat äktenskapet före det. Väldigt principfast.
Jag är glad att läsa att det funkar för er, och jag hoppas att din make trivs i det hela trots att han inte har något eget äventyr.
Btw, har sträckläst din blogg under ett par dagar och du skriver så bra! Här är en ny stammis 😁
Hej P!
Tack för kommentaren!
Fattar verkligen och så mycket igenkänning. Om jag inte fått ha mitt på sidan hade vi inte kunnat fortsätta vara gifta och det vore synd för i princip allt annat funkar vi väldigt bra ihop och är ett fantastiskt team!
Det här med att ha oke från sin respektive att träffa någon annan är nog rätt ovanligt ä, men inte så ovanligt som man kan tro. Därmed inte sagt att det är för alla 😌
Roligt att du hittat hit!
💕
Har han aldrig velat "klura ut" vad det handlar om tillsammans med dig? Ni verkar ju ha en väldigt bra kommunikation för övrigt tänker jag. Tänker mig att de är ett stigma när det är mannen som inte vill och att det säkert kan bli än mer press på Make.
Ibland önskar jag att det vore helt dött för mig och mannen också. Men det finns fortfarande en vilja från oss båda tror jag. Men det är liksom inte så bra, det är fint men det finns ingen passion. Men precis som du beskriver funkar ju allt annat så himla bra. Ska man kasta bort det bara...och ska man ge upp sex bara för att det inte funkar med ens livspartner? Det är fasen inte lätta frågor.
Tycker det här ämnet är sååå intressant och SÅ himla svårt att prata med dom flesta vänner om (för min del av respekt för min partner). Har som tur är några barndomsvänner där vi kan vara mer transperanta eftersom vi inte umgås med varandras män och känner varandra väldigt bra sen innan, men känner ändå att jag vill visa respekt. För vår del har det inte handlat om lust hos honom utan snarare om andra svårigheter i sängen vilket resulterat i att min sexlust typ försvunnit (för mycket hänsynstagande...).
Sen såg jag serien Heartstopper för några veckor sen och HERREGUD, den fick mig att hitta tillbaka till mitt tonårsjag och min lust som den såg ut innan den sabbades av mycket som strulade för min man. Visar sig att jag inte alls tappat sexsuget utan det är bara ett resultat av vår historik. Vet inte alls hur det är för "Make" men kan ju vara något liknande som satt griller i skallen för honom. Asexualitet är ju inte heller bara en myt utan faktiskt något som finns på riktigt. Med det sagt förstår jag verkligen att man kan ha det upplägg som ni har och jag är väldigt impad av dig att du "orkar" ta tag i situationen så att det funkar för dig med allt vad det innebär. :)
Det här är verkligen ett underberättat ämne. Tror att många lever såhär pga alla möjliga skäl. Kan du inte skriva en roman? Du skriver bra, du kan ju göra det under pseudonym om du vill.
Nej, det är ju just det som är tiotusenkronorsfrågan. Ska man kasta bort allt som fungerar för en faktor som dessutom går att lösa på annat håll? Ja, jag vet ju vad jag väljer men som sagt - det är säkert inte för alla.
Jag önskar ju ändå att det fanns lite mer att bygga på för oss. Make hade varit mer nöjd då.
Vi har pratat om det vid många tillfällen men vissa saker går liksom inte att fixa 😕
Men åh, nu blir jag alldeles rörd. Så gulligt sagt!
Tänker på vad en författarvän sa en gång, att ingen vill ta ens med tång i berättelser som handlar om otrohet. Nu är jag ju inte otrogen, men det kanske är tillräckligt nära. Spännande tanke ändå! 💕
Jaha, intressant. Så tänker inte jag, jag tänker Hjalmar Söderberg eller för den delen, C Wollter och J Dufvenius? Nu handlar ju deras berättelse om sexmissbruk men intima relationer är det likafullt.
Tror du att de hade flugit om det inte var kända namn redan? De två senare, alltså. Kommer osökt att tänka på filmen ”Känd från Tv” 😅
Make är inte asexuell men… ja, det är ju här det blir svårt att blogga utan att hänga ut honom. Vill liksom inte skriva om honom på det sättet men kan väl säga att jag relaterar till din situation.
Får kolla upp heartstopper!
Det finns även en serie som heter Wanderlust som var bra men jag blev lite besviken på att den inte kunde hålla en platonisk kurs utan att de naturligtvis blev förälskade i sina respektive sidorelationer. Ursäkta spoiler.
Tack för kommentaren!
Det spelar in förstås men jag diskuterade det med min förläggare och han sa att ALLA gillar att läsa om andra människors sexliv. Sex säljer. Och läses! Språket och tonaliteten bör väl anpassas till den genre man skriver i förstås men intresset från läsarna finns där. Hundra procent. Förr talade man ju om vita äktenskap eller lavendeläktenskap (där en eller båda parter var homosexuella men behövde ett äktenskap för konventionen) och båda är underrättade menar jag. Otrohetshistorier som slutar med att någon blir lämnad ja, men inte berättelser där parterna har ett annat upplägg. Det väcker nyfikenhet. Hur har de nått dit? Är båda verkligen nöjda? Hot? Risker? Fördelar osv osv. Fundera på det!
* Vita äktenskap OCH lavendeläktenskap.
* underberättade
Gu’ så spännande!
Ja, jag måste fundera på detta. Tack! 🥰
Skicka en kommentar