Så här föräldraledighet -3 veckor verkar det som att jag äntligen fått ett surdegsprojekt i hamn! Det har pågått betydigt längre än jag varit anställd och jag har tagit mig an det. Inte så att jag varit tvungen, ingen hade klandrat mig om jag bara sagt att det inte går, men det var det rätta att göra - fullständigt hål i huvudet att inte göra det, så därför har jag bara inte kunnat ge mig.
Oj, så jag slängts mellan hopp och förtvivlan. Värst var när det stod klart att alla, alla, var överens om att det skulle göras men p g a bristfälliga interna rutiner sades det att det inte gick att göra, för vi visste inte hur vi skulle dokumentera det! Argh! Då var jag nära att slänga in Hotel Selection-handduken. Bröt ihop, gnällde för chefen som typ ba' "Jag hade kunnat säga till dig redan från början att det inte skulle funka" och gick vidare. Tog upp tråden: Bad, fjäskade, krävde, övertalade. En ny chef på 'andra sidan' gjorde sitt till och från en vecka till en annan hade det rasslat till så pass att jag i förmiddags kunde ringa den mest påverkade leverantören och inleda samtalet med orden "Jag har väldigt goda nyheter..."
Mental segergest och klapp-på-egen-axel. Lägger detta på listan över anledningar att öppna en flaska champagne om sisådär en fem veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar