Mysiga fredagskvällen inleddes med (som jag fick klart för mig ganska långt senare) ett missriktat "skämt" från Makes sida. Cirka två dygn senare kunde jag landa i insikten att Okej, jag överreagerade kanske en smula när jag slängde träsleven i stekpannan, skrek "Laga din egen jävla mat då!" och sedan varken pratade med honom eller ens gick med på att titta på honom resten av kvällen. Jag somnade som klubbad innan 21 och han hade legat vaken halva natten.
Jag har för lätt för att somna när jag är arg. Det stör mig inte. Jag somnar. Han kan inte sova när vi har bråkat eller när han är upprörd. På lördagen skulle han åka vid 10 på förmiddagen. Metallicas ersättningskonsert i Köpenhamn. Han såg ut som en fallfrukt i ansiktet av sömnbristen. Vi var fortfarande inte vänner när han åkte men kramades i alla fall och sa några snälla ord. Det kan hända så mycket. Bilolyckor och terroristatacker. Ariana Grande, liksom.
Igår var mitt tålamod precis som bortblåst och stackars Son fick ta all skit. Jag har en ganska avslappnad inställning till föräldraskapet annars, tänker att sålänge man visar att man älskar dem så reder nog det mesta ut sig, men för typ första gången (?) någonsin fick jag så dåligt samvete att jag grät för att jag var så taskig mot honom. Okej att man inte har oändligt tålamod alltid, men jag snäste åt honom. Flera gånger. Och då hade han inte gjort något fel, bara ställt sina små gulliga frågor med sin gulliga lilla röst, men det slog bara slint för mig. Man snäser inte åt sin treåthalvtåring, det gör man bara inte.
Make kom hem vid lunchtid, stämningen god igen. Jag körde lite planlöst på loppistur, kollade några möbelbutiker. Han gav Son full attention, lekte kafferep i evighet och tog med honom till stora lekplatsen. Fick lite städat hemma, lade på en duk på matbordet för första gången sedan semester (vilken skillnad!), plockade blommor i trädgården och putsade silverljusstaken. Son somnade i vettig tid, jag tände massa ljus och helgen fick i alla fall ett tusen gånger bättre slut än början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar