På senaste MVC-besöket frågade BM om amning, hur det funkade senast (bra) och hur länge jag ammade (slutade helt när han var ett år). Inga problem alls? frågade hon. Inte sår/ont eller något?
Jo för fan, visst gjorde det ont som tusan i början men efter att ha lidit och nästan dragit mig för att amma några dagar/en vecka köpte jag sånadär silikonskydd för att skona boobisarna. (En smula provokativt från min sida att berätta det, vet att de inte gillar sådant och kan bli tokig på att de är så konservativa. Inget som gör det enklare är bra. Börjar man med silikonskydd kommer bebisen aaaaldrig vilja amma utan. Ger man flaska en gång kommer bebisen aaaaldrig vilja amma igen.
På BB när jag klagade över att det gjorde så ont att amma sa de bara att Jo, det gör ont i början. Det behöver ju inte göra ont. Eller - de kan ju i a f försöka tipsa om sätt som underlättar istället för ba' Jo men så är det, suck it up.)
"Jahaaaa.." sa BM angående silikonskydden. "Så då fick du använda det sedan, resten av amningen?" (De tror ju verkligen på det själva också.)
Nej för fan, sa jag. Jag använde det varannan gång i kanske två veckor. Sedan var jag så härdad att det inte behövdes längre. Nemas problemas.
Samma sak med flaska. Vi gav Son flaska någon gång ibland, redan från början, så att han skulle vänja sig vid det och så att man skulle kunna vara flexibel. Det är en mardröm för mig att inte ha fungerande alternativ till amningen, att sitta fast och bara ha två/tre-timmarsfönster att göra något eget. Jag förstår inte att inte alla gör så utan litar blint på vad "vården" säger och vågar inte ens testa förrän ungen är ett halvår och då är det inte säkert att den accepterar annat än bröstet. Så får de sitta där och inte kunna göra något alls och hur kul är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar